Göteborgsposten – 6 mars 1873, sida 2

min förbannelse. Hans hustrn dog äfvenledes. Jag ön skar gifva er en varning, unga dame, och upplysa er om att olydnad och bedräglighet äro förfärliga brott i min: ögon, och jag kan aldrig förlåta en person, som söker ut öfva dem mot mig. Ni har ej min sons frimodiga oct öppna ansigte. Om ni gör er skyldig till samma hemlig hetsmakeri och falskhet som han utöfrade — om ni gif ter er mot mio vilja, såsom han gjorde, eller om ni upp muntrar en älskare, som jag ej godkänner — skall jag drifva er bort från mitt hus och döma er till fattigdor och beroende, så länge jag lefver! Förstår ni? Miss Floyd förstod blott allt för väl. Hvarje spåi af färg flydde från hennes ansigte, och hon darrade son ett blad för vinden. Mrs Watchley var äfven blek ocl upprörd. Grimrod betraktade de båda qvinnorna med öfverrask. ning och en plötslig misstanka. Hade miss Floyd redar en älskare? Han beslutade att taga närmare reda på, huru det förhölle sig med hennes visade sinuesrörolse, innar han gick till sängs. — Förstår ni? frågade baronen ånyo, då flickan e gaf något svar. Hon framstammade ett ja. — Det är bra, sade lord Waldemar. Jag fordrar oinskränkt lydnad, men jag begär ej eder kärlek. Jag har älskat och blifvit förrådd af min egen son, och jag kan ej tro, att hans och Janet Arlyns barn kan vara pålitligare än han. Han vändo sig plötsligt mot mrs Watchley och yttrade: