Göteborgsposten – 4 mars 1873, sida 1

vit bortdrifvon från sin sars hem, och de hade älskat den gladlynte, öppenhjertige, ädelsinnade ynglingen, liksom hvar och en gjort, som närmare kännt honom. Bådas hemliga längtan hado varit att se honom åter insatt i sina naturliga rättigheter, och detta visste lord Waldemar mycket väl. Det gemla paret stod inför sin husbonde med ett tydligt uttryck af nyfikenhet i anletsdragen, ty lord Waldemars sinnesrörelse förrådde, att han hade ett meddelande af ovanlig vigt att gifva dem. — Posse, yttrade lord Waldemar, jag har någonting att säga er och eder hustru, och jeg önskar att ej bli afbruten. Jag vill ej höra några kommentarier. Mr Wallace Floyd, som gifte sig med squire Arlyns dotter, är död — Hushållerskan blef helt blek och började snyfta. Hofmästaren blef äfven upprörd; men hans husbondes skarpa ögon voro fästade på honom, och han vågade ej gifva luft åt sin sinnesrörelse. — Önskar mylord att husets folk ikläder sig sorgdrägt, såsom brukligt är under sådana förhållanden? frågade hushållerskan i darrande ton. — Nej! Mr Wallace Floyd har varit död i sexton år, sade lorden. Jag — jag har aldrig vetat det förrän för omkring tre veckor sedan. Squire Arlyns dotter är äfven död. Mr Wallace Floyd efterlemnade en dotter, som nu är omkring sjutton år gammal. Mr Grimrod skall om några dagar anlända hit med denna unga dame. Låt ställa några lämpliga rum i ordning för hennes räkning.