Göteborgsposten – 4 mars 1873, sida 1

res oduglighet, samt i förbigående, men dock tillräckligt länge, ordat om hvad ÄAan i den frågan sjelf visste och bland annat meddelat, att han sedan femton år genom beröring med alla länders bokhandlare egde en rik litteratur rörande sakrätten, vände sig tal. med ett personligt angrepp met den ej tillstädesvarande justitiestatsministern, af hvars justitieförvaltning talaren sade sig ej vänta mycket. Den ginge emot den europeiska civilisationens riktning, och huru högt han aktade och med vänskapens band vore fästad vid justitiestatsministern, så måste han dock säga honom, att han är på villovägar. Enda utvägen att nu få en sådan lag i det föreliggande ämnet, hvilken innehölle hvad den borde innehålla — det nu framlagda förslaget innehöll platterdingsinte — försäkrade grefven vore att tillsätta ett särskildt utskott, hvarom grefven väckte förslag, deri understödd af hr Carl Anders Larsson, hvaremot häradshösding Staaff ansåg ett sådant utskott obehöfligt. Derom skall Kammaren längre fram besluta, och bifalles ett sådant förslag af riksdagen, så torde grefve Sparres göromål blifva ökade. Emellertid var det just icke artigt af grefven att ej tillerkänna lagutskottet förmåga att utföra arbetet, men artig är han just icke när han vill vara något annat. Grefve Sparre lärer antingen sjelf kommit till besinning af, eller af andra underrättats om, att hans uppträdande i nästföregående plenum varit ohöfviskt och ej tillständigt med afseende på den ställning han innehar som förtroendeembetsman, ty han gjorde nu en erinran derom, att han visserligen utöfvade ett embete på grund af konungens förtroende, men att han tillika var folkrepresentant och i denna egenskap var förpligtad uttala de rådande opinionerna bland sina valmän. Jag kan dock ej föreställa mig, att hr grefvens valmän i Wenersborg och Åmål, såsom sina erkänna de opinioner, som grefven på senaste tiden uttalat icke ens efter de rättelser hr grefven, ingalunda med lätt hand vidtagit i de af honom justerade pretokollerna. Men nu måste jag nedlägga pennan, ty klockan har slagit 12 7, och Andra kammarens aftontroligen natt-plenum skall börja oeh den beslutade prickningen skall ske enligt beräkning omkring klockan 10.