Göteborgsposten – 4 mars 1873, sida 1

Sedan ofvan omnämnda val förrättats — huru det utfallit har ni troligen redan meddelat edra läsare — öfvergick Andra kammaren till behandling af de frågor, som på föredragningslistan voro upptagna. Den stora åhörareläktaren var äfven i dag fullpackad. Man trodde, att sjette hufvudtiteln snart skulle företagas, och det var bekant, att landtmannapartiet vid hållen sammankomst beslutat pricka civilministern. Arma åhörare, huru svårt blefvo de ej gäckade! Under nära fyra timmar, inte det som man gått upp för att höra! Hvad serverades dem i stället? Jo, först och främst ett föredrag af grefve Erik Sparre, hvilken tog kammarens tid i anspråk nära 1(, timma. Ett föredrag — i stället för den väntade priokningen. Men i anledning af detta tillåter jag mig framställa en fråga: begick Andra kammarens majoritet endast ett fel, eller tillika en båtise, då grefve Sparre vid innevarande riksdag drefs ut ur sitt paradis, lagutskottet? Den frågan kan visserligen icke nöjaktigt besvaras, förr än vid riksdagens slut, då erfarenhet vunnits rörande lagutskottets verksamhet; men det kan dock med bestämdhet sägas redan nu, att ehuru hr grefven, enligt egen uppgift, är så öfverhopad af göromål, att han blott undantagsvis hinner göra sin morgonbön, så har den omständigheten, att hans många bestyr icke tillökades med det såsom ledamot i lagutskottet, högst menligt inverkat på hans lynne — så menligt, att han stundom skickar sig nästan otillräkneligt. Hans ofvan nämnda föredrag gifver ett visst stöd åt en sådan antydan. Den k. propositionen med förslag till författning om lagfart å fång till fast egendom, skulle för remiss till lagutskottet föredragas. Författningen var utarbetad af lagbyrån — denna byrå, som den ädle grefven omöjligt kan fördraga — och byrån sorterar under justitiestatsministern, vid hvilken grefven genom en 25-årig vänskap är fästad?, men med den vänskapen måtte det nu vara slut, åtminstone har jag aldrig försport, att någon så uttrycker sin vänskap, som grefven gjorde, då han i sitt föredrag i anledning af det nyss nämnda försattningsförslaget anföll vännen-justitiestatsministern. Det ifrågavar. lagförslaget var, bedyrade grefven, komplett odugligt; lagbyrån visste icke ens hvarom frågan var: motiveringen för förslaget bevisade att lagbyrån icke gjort sig förtrogen med hvad som förut afgjorts i detta ämne, icke heller med det förslag till fastighetsböcker, som förut af dertill förordnade komiterade, bland hvilka visserligen en var en klen sujet, hvarmed hr grefven menade sig sjelf, men hvars öfriga ledamöter voro så mycket bättre. Sedan tal. mycket länge uppehållit sig vid det ofta nämnda lagförslaget och dess författa