Göteborgsposten – 3 mars 1873, sida 1

framstående ledamöter länge och ifrigt arbetat på att bereda möjlighet för en sådan uppgörelse. Hvilka följder Första kammarens i onsdags enhälligt uttalade vägran att låta sina beslut dikteras för sig af det parti, som nu anser sig hafva makten i sina händer, kunna medföra för kompromissförslagen i afseende på grundskatteoch knektehållsfrågorna kan man ännu icke med visshet förutse. Så mycket synes oss emellertid sannolikt, att denna Första kammarens beslutsamma hållning i en fråga, der ett vacklande eller en eftergift skulle hafva varit komprometterande, om ej rent af ruinerande, för dess politiska anseende, kommer att göra ett välgörande intryck i hela landet och dertill gifva konungen den välbehöfliga känslan at en viss trygghet mot solkdömets allt för öfverdådiga anspråk oeh öfvergrepp. Men äfven i afseende på den inbördes samdrägten mellan kamrarne, som är så nödvändig för ett godt riksdagsarbete öfverhufvud och särskildt för en fördelaktig lösning af de föreliggande beskattningsfrågorna, förefaller det oss, att Första kammarens deciderade afvisande af ett otillbörligt anspråk varit snarare gagneligt än skadligt. Den svenska allmogen är nu af naturen en gång så beskaffad, att den med bättre lynne mottager en välförtjent tillrättavisning än en omotiverad smekning, och det har vid mer än ett tillfälle visat sig, att dess riksdagsrepresentanter i detta afseende icke förnekat sitt ursprung. Det är derföre mycket möjligt, att Första kammarens barska svar stämmer allmogerepresentanterna till större medgörlighet i grundskattefrågan än det tillmötesgående i apanagefrågan, hvarpå landtmannapartiets ledare med säkerhet synas hafva räknat. Att också motsatsen kan inträffa är naturligtvis möjligt, och vi vilja ej inlåta oss på några politiska förutsägelser. Den felslagna väntan gaf sig genast luft i det sätt, hvarpå Andra kammaren imp:ovisationsvis afslog allt anslag till lagbyrån i stället för att efter statsutskottets förslag förbinda detta anslag med en underdånig skrifvelse om lagbyråns ersättande med en lagkomite eller lagberedning. Det ser ut som om detta parti icke kan neka sig hugnaden af att fatta de godtyckligaste och minst följdriktiga beslut endast för att visa, att det har makten: Sic velo, sic jubeo; stat pro ratione voluntas. AAAA av ROR