Göteborgsposten – 1 mars 1873, sida 1

IChud, OM 140CL (vv 1v1DTG)7: IHDu ÅA oo 7117 1 ut den åsyftade artisten (på?) maskraden uppträdde cke såsom skolflicka, utan i skepnaden af en gammal förnumstig käring, viljande antagligen härmed sgifva en lefvande, dräpande qvick illustration af visse högvise läromästare inom ett visst slags kritikk. Göteborgspostens krönikör vidhåller, på geda skäl, sin förut yttrade mening i detta afseende och hans åsigt torde härvidlag gälla åtskilligt mera än den anonyme insändarens, helt enkelt derför, att hon är grundad på sanningen. Uttrycket en gammal förnumstig käring klingar för öfrigt ifråga om kritik rätt egendomligt i Handelstidningens spalter. Dir. Åhman har i Charles Garandas Män af ära fått sig en ny kassapjes. I vår tid, då äktenskapsbrott och lågheter at alla upptänkliga slag vanligen utgöra de hörnstenar, hvarpå dramaturgerna uppbygga sina dramatiska korthus, är det sällsynt att påträffa ett arbete at sådan halt som det ifrågavarande, särdeles då det ledw viw ursprung från en fransman. Denna tidning har redan lemvat en utförlig redogörelse för styckets innehåll, hvadan vi inskränka oss till antecknandet af ate detsamma vid uppförandet andra gången i tisdags utfördes på ett sätt, som länder samtlige de medspelande till stor heder. Särskildt gäller detta om hr Ahlström, hvilken af Salinis roll skapat en sjelfständig karakter af förträfflig verkan. Man har anmärkt, att en och annan af styckets karakterer förefaller väl mycket sädelt tecknad. Må så vara, de ädla och upphöjda personligheternas slägte är dock, gudilof, ännu icke utdödt på jorden och den vackra ide, som synbarligen föresväfvar författaren, att teckna Frankrike sådant det är (fru Verdier, fru de Riom och Prosper) och Frankrike sådant det borde vara (Dupare, Maurice. Lucile och Juliette) ligger för öfrigt rörande uttryckt i den tillegnan, som finnes framför den tryckta upplagan. Vi upprepa det, man läser ej utan en viss rörelse ord sådane som dessa: Min Far, Se här ett stycke som tror på Gud, tror på heder och ära hos mannen och hos qvinnan. Du skulle ha tyckt om det.:. Du skulle varit lycklig öfver att höra det applåderas af hederligt folk. Du är död, ett offer för belägringenraf Paris. Jag helsar dig och tillegnar dig mitt stycke, öfvertygad om att din kära, milda själ skall fröjda sig deråt. Farväl... Vi återse hvarandra. Din Charles 27 April 1872. Som ett bevis på den snabbhet, hvarmed dir. Åhman skyndar att rikta sin repertoire med det nyaste, som erbjudes samt desslikes på den arbetsamhet, som utvecklas inom hans aktade sällskap, må anmärkas, att stycket första gången uppfördes på k, dramatiska teatern i Stockholm torsdagen d. 23 sistl. januari och ej fullt en månad darefter, fredagen d. 21 februari, gick öfver scenen i Göteborg. Under inöfning att uppföras nästa onsdag är Shakespeares Hamlet med följande rollbesättning: Hamlet, hr Ahletröm, Ophelia, fru Raa, Kungen, hr Ahman, Drottningen, fru Pousette, Polonius, hr Sjöberg, Laörtes, hr Wagner, Horatio, hr Lichtenbery, Vålnaden, hr Pousette, Rosenkranz, hr Ringh, Marcellus, hr Gardt, Lucianus, hr Strindberg 0. 8. v. Dir. Åhman har för nästa säsong engagerat den unga hoppgifvande skådespelerskan, m:ll Hilma Schagerlund, f. n., som bekant, anställd vid Carlberg-Salzensteinska sällskapet. En insändare påpekar det usla skick, hvari det jernstaket befinner sig, som löper utmed Vallgrafven från teaterbron till vattningsstället framför ingången till Gamla AllnVi kunna endast på det lifligaste instämma med denne insändare, hvilken tecknar sig göteborgare, f. d. stockholmare och i denna sin sistnämnda egenskap utan tvifvel gör vissa vemodiga jemförelser mellan ofta berörda (lisynnerhet af tidens tand!), till sitt fall lutande staket och de prydliga inhägnaderna omkring Strömparterren och Berzelii park, många andra att förtiga. Hr Gotthard Werner, en ung svensk målare, som f. n. uppehåller sig på besök hos anförvandter härstädes, har i Musei tafvelgalleri utställt en stor altartafla, af honom målad i Florenz och beställd för det nya katolska kapellet i Malmö. Taflan framställer allegoriskt Ansgarii sändning till Norden och kommer inom kort att härifrån afsändas Å till Malmö. I vår utlandsafdelning meddelades nyligen en notis om, att baron Nathaniel Rothschilds i Wien enda son och arfvinge ämnade öfverge sina fäders tro och gifta sig med en dotter till den österrikiske generalen Messey. Man har dervid anmärkt, att han skulle vara den ende Rothschild, eom bytt om religion. En utländsk tidning erinrar dock derom, att en ung dame inom familjen Rothschild en gång i England öfvergick till den kristna religionen, då hon träddei äktenskap med en earl. Saken gjorde på sin tid stort uppseende och en vacker dag innehöll Punch en teckning, hvarpå man såg fader Rothschild, hvilande handen på gamla testamentet, den unga bruden, som stödde sig på det nya och earlen, som lade handen på Rothschilds testamente. Breflåda. Den insända uppsatsen om lotteriförhållandena är hekommen. men dess användande