Göteborgsposten – 1 mars 1873, sida 1

veckor sedan fangslade honom vid sJuKSA nen, at man hyste allvarlig fruktan för bars i. bet befanus dock lyckligtvis rätt snar, att ryktet denna gång icke talat sanning, den tara ionebirande krisen är öfvorstånden, den äldiiga turstemodern besparad ännu en tang sorg och de förenade folken förlusten af en nka anspråks.ös som hjertegod telning af en älskad konungastam! Tack vare denna lyckliga utgång har säongens i en oalbraten serie fortgående förströslaer under veckan ej lidit ett befaradt afbräck. Tvärtom, veckan har erbjudit tvänne förlustelser af en säregen festlig prägel, båda så att säga anordnade på det hala — den ena på Trädgårdsdammens glatta isbana, den andra på stora Börssalens bonade golf — och båda åstadkomna af G. S. K, det är uttydt: Göteborgs Skridskoklubb. Den första tillställningen egde rum i måndags afton och gynnades af den präktigaste, vinterliga väderlek. På det nattliga fästet gnistrade tindrande stjernor likt ett ofantligt juvelsmycke på en botten af svart sammet; rundtomkring klubbens isbana slöt sig en tät krans af mångfärgade glaskupor, hvilkas ljus spredo en mystisk halidager öfver det gladaste af alla skådespel: en yster, sorglös ungdom, som vid musikens toner svärmar omkring i en munter dans, flertalet ännu i denna lyckliga ålder, då Man ej är glad, för det man dansar, Men dansar, derför man är glad. Den andra festligheten, den förut omnämnda kostymbalen, gick af stapeln i förgår. Klockan var 8 på aftonen. Festivitetsvåningen i börshuset strålade af ljus, vagn efter vagn rullade fram till ingången och luftiga gestalter i brokiga drägter sväfvade uppför de mattbelagda trapporna. Vid 9:tiden hvimlade stora danssalen af pittoreska grupper, bildande en af dessa intagande taflor, som ungdom och skönmhet, rikedom och smak i förening mäkta åstadkomma. Balen öppnas med en promenadpolonäs, hvarunder man har ett förträffligt tillfälle att taga de många olika drägterna i ögonsigte. Då emellertid dessa uppgå till bortåt hundradetalet, kan naturligtvis här ej någon fullständig och detaljerad beskrifning ifrågakomma, isynnerhet som flertalet bland dem för att rätt skildras hvar för sig skulle behöfva ett helt litet kapitel. Ett betydligt antal af dame-toiletterna återföra oss till tjusarkungens oförgätliga dagar, hvilkas mode dock på det hela taget — det pudrade håret oberäknadt — ej är så särdeles vidt skildt från det i våra dagar gängse. Frasande rober af tjockt blommigt brocat, tungt sidensarge eller glänsande atlas öfver spetskjolar, öfversållade med bandrosetter eller blombuketter, skor med höga klackar, lockfrisyrer och skönhetesmuscher, perlor och gnistrande juvelgarnityrer möta ögat här och hvar; der framsväfvar en mörkögd spaniorska med mantillan pittoreskt draperad öfver sin enkla och naturtrogna, men ändå dyrbara drägt och vid hennes sida en luttig, hvitklädd gestalt: la neige (snön), en ide, som på balen finnes reproducerad i ett par upplagor. Der vandrar gravitetiskt doktor Bartholo förande Rossina och vid deras sida en polichinelle i sin med otaliga små bjellror prydda drägt, under det att Figaro på afstånd svärmar omkring, lyssnande till hvad Jackson Haines har att Jörtälja sin granne, skridskodrottningen med skridskoklubbens emblemer i silfver på den ljusblå drägten. Der vandrar en stolt grand af Spanien, hvars magnifika drägt strålar af broderier och juveler, der en elegant representant af Hennes britiska majestäts oöfvervinneliga flotta. Fiorella konvojeras af en amerikansk plantageegare, hvitklädd från topp till tå; en dame i den praktfulla drägt, som brukades på Ludvig XIII:s tid, gör med sin egendomliga, historiskt trogna frisyr ett pikant afbrott mot de många andra, pudrade. Ett par framställer i originella, dyrbara kostymer Vintern, under det att tätt bredvid en mexikanare i sin bredskyggiga hatt och brokiga mantel bjuder armen åt en näpen blomsterflicka. Der trippa med sirliga steg och nobla later tvenne eleganta muscadins från den första franska revouhonsperioden i frackar med ofantliga uppslag at rödt siden, hvita västar med glimranaa ver ocker, krås, spetshalsdukar och dito Mavschetter, juvelkråsnålar, silkesstrumpor, kerade skor med spännen. En ståtlig turk tråder dansen med en skalkaktig fiskarflicka viså vis eu hogrest musketör, hvars moitiå behogfulit uppbär den pittoreska skotska drägter. Pudrade markisor och markisinnor, gravitetiska spanska ädlingar, en österrikisk jägare, zuaver, grekionor, italienskor, spanskor, jägarinnor, marketerterskor och enmångtald lika smaktulla eo vobeskrfiga fantasikostymer fullkomna grupperingen i denna liffulla och verkningsrikatassa, hvartill vår stad förut ej sett många motstycken. Bland de ej minst smakfulla drägterna på denna lysande bal, böra vi till slut ej glömma den nya artilleri-uniformen, hvilken bars af flera militära deltagare i balen. Vid midnatt serverades i Mindre Börssalen en splendid seuper, dervid i de förflygande, susande perlorna tömdes en skål för klubbens hedersledamöter: damerna, i ett humoristiskt, af bifallsyttringar ofta afbrutet, versifleradt föredrag, föreslagen af skridskoklubbens sekreterare. Efter soupern dansades kottiljong sami gFoÖnn några danser och förgt kl 116 3 nå mor: — — — 2 Ö —D ä — —fm