sade sig visserligen biträda utskottets förslag, men ville ej afstå från rättigheten att påyrka större nedsättning på första hufvudtiteln, om det icke nu blefve beslutadt, dels att för de till hofvets behof importerade effekter skall erläggas tull, och dels att kungen skall erlägga bevillning som alla andra. En förmodan framgår — möjligen en slutsats kan dragas — af de framstående ledamöternas tillhörande majoriteten ten, att deras benägenhet för konungen personligen på sista tiden undergått förändring, och att den i ej ringa mån inverkat på majoritetens beslut. Slutligen vill jag tillägga, att hr statsrådet Bergström dels allvarligt protesterade mot den uppfattningen, att frågans utgång i Andra kammaren skulle i någon mån inverka på konungens välvilliga tänkesätt för Kammaren, dels erinrade, likasom hr finansministern förut, att anslagen på första hufvudtiteln voro uppförda på ordinarie stat, dels att då konungen med d. 1 oktober förlidet år började uppbära och för i år uppbär civillistan oförändrad, en minskning deri för 1874 utgör en nedsättning i II. M:ts hofhållningsanslag och dels att då utskottet velat anvisa anslaget att utgå under konung Oscars regeringstid, blef följden deraf, att hans efterträdare på tronen icke komme att uppbära något hofhållningsanslag förr, än riksdagen derom beslutat. Till sist förklarade sig landssekreteraren Treffenberg skola rösta för afslag å utskottets förslag och biföll K. M:ts proposition, enär hofstatsanslagen voro på ordinarie stat uppförda och således icke kunde grundlagsenligt af riksdagen ensam förändras. Med 125 röster mot 56 bifölls, hvad utskottet hemställt.