Göteborgsposten – 28 februari 1873, sida 1

visste att squire Floyd hatade henne såsom orsaken till hans oenighet med Wallace. Hon behöfde ingenting, ty hon var döende; men hon bad squire Floyd att förlåta både henne och hennes man i deras grafvar och att ej utsträcka fiendskapen till Wallace Floyds barn. Hon sade att hon var moder till en liten flicka, en sann Floyd, utan några tecken till det Arlynska blodet hvarken i sina drag eller i sitt lynne. Detta barn var, då brefvet skrefs, öfver ett år gammalt. Den lilla flickan hade blifvit uppkallad med namnet Hilda efter hustrun till den österrikiske gentleman, i hvars tjenst Wallace Floyd varit, och den unga modern anropade squire Floyd om att taga vård om sin sondotter och låta detta barn förljufva sin ålderdoms dagar. Med en moders ömma utförlighet beskref den döende damen sin lilla dotters alla fullkomligheter, liksom om hon derigenom hoppats att väcka deltagande och intresse hos barnets farfar. Min lilla flicka är en afbild i miniatur af sin far och skell bli mycket vacker då hon vuxit upp — skref hon. Ni skall förstå att hon tillhör er slägt, då ni ser, att hon ärft till och med det födelsemärke Wallace hade på sin arm, och hvilket var tydligt skönjbart i hans hud äfven då han var död. Det finnes intet anvat fel på hennes yttre — om detta födelsemärke kan kallas fel — med undantag af en egendomlig skåra på hennes venstra arm; följden af ett sår som hon sjelf tillfogade sig, då jag för ett ögonblick lemnat henne ensam och hennes fars öppna knif, mig ovetande, låg på bordet bredvid henne.