recensenten aflägsna sig, hvilket denne också gjorde. Hr Burwig framträdde nu och tackade publiken för den upprättelse han fått. Derefter fortsattes representationen. — Till nästa representation lärer teaterdirektionen och hr Burvig emellertid af vederbörande fått höra att dylika kapriser icke finge upprepas och till förebyggande af vidare skandal var polisen i teatern förstärkt. Hr Blank var närvarande, men hr Burwig gjorde, denna gång icke strike. Hvisslingar vid teaterrepresentationer förekommo för första gången den 13 januari 1686 på Theåtre Francais i Paris. När före den tiden en pjes ansågs dålig, åtnöjde sig den då tongifvande parterren med att grundligt gäspa. Ofvannämnda dag gafs en 5 akters komedi med namnet Le baron de Fondridres, hvilken ansågs afskyvärdt tråkig. Då föll det en åskådare in att visa sin missbelåtenhet med några skarpa hvisslingar. I första ögonblicket blef publiken öfverraskad öfver denna form för demonstration, men vid närmare eftersinnande fann man hvisslingen vara ett lämpligt uttryck för sin åsigt, ja, man tyckte att det var ett riktigt nöje att öfverrösta skådespelaren med denna nya musik. Så kom den kritiska hvisslingen till heders, om man så får säga.