Göteborgsposten – 26 februari 1873, sida 3

IIxarjehanda. Tenterskandal. Det är ej blott i Norges hutrudstad man roar sig med att på teatern ställa till extra representationer i den skandalösa stilen, äfven annorstädes törstår man sig på att åstadkomma sådana, som synes af följande kuriösa händelse, hvilken d. 4 d:s inträffade i den goda staden Rerals teater, der under direktör Behrendts ledning en trupp redan någon tid gifvit operaföreställningar. En pianolärare från Berlin, hr Blank, som i Revalsche leitungs öfrertagit recensentskapet, har emellertid vågat alltför strängt klandra prestationerna och har derföre fått erfara huru mycket obehag man kan ädraga sig, då man genom att säga sin mening alltför rent ut, förtörnar konstens invigde samt en hög adel och en ärad publik. Hans recensioner framkallade nemligen en motskrift af orkesterdirigenten, och nu gick polemiken lös. Men det skulle icke stanna dervid. Den 4 d:s gafs på teatern Hugenotterne och hr Blank var närvarande. Efter första aktens slut meddelade den polemiske kapellmästaren att första tenoren, hr Burwig, som utförde Raouls parti, icke var i tillfälle att vidare uppträda, emedan — hr Blank befann sig i salongen och hr Burwig kände sig sårad af hr Blanks recension. Nu lärer hr Burwig just varit den som mest fått sitta emellan vid recensionerna, emedan han skall hafva en klen röst och spela skralt. De gode revalensiske borgarne ville emellertid icke gå miste om valutan för sina penningar, men i stället för att demonstrera mot den nyckfulle tenoren, som hittat på en så enskild förevändning för att afsäga sig sina förbindelser mot publiken, vände man sig mot hr Blank, som stilla satt på sin plats i salongen. Publiken skrek: kut med honom, ut med Blank! och för att stilla oron nödgades polismästaren bedja den misshaglige