Göteborgsposten – 26 februari 1873, sida 1

på allmän gata eller väg anträffades i berusadt tillstånd kroppsstraff, ända från piskslag — till öronens afskärande. Det måste helt naturligt förefalla arbetaren hårdt att straffas med dryga böter eller till och med fängelse för det han en gång tittat för djupt i glaset; men å andra sidan visar statistiska uppgifter, att dryckenskapen på de sista åren, isynnerhet bland de mindre bemedlade klasserna, tilltagit i så oroande grad, att det var alldeles nödvändigt, att lagstiftningen kom emellan. Det har sålunda visat sig, att förbrukningen af spirituösa drycker, från år 1820, då det förbrukades 350000 hektolitrer, år 1860 stigit till 950,000 och ar 1870 till 980,000 hektolitrer. Följderna häraf har naturligtvis icke underlåtit att visa sig. Under tidrymden 1850—1870 bar antalet af dödsfall, förorsakade genom öfverdrifvet bruk af starka drycker, stigit från 350 till 580 om äret. De otta förekommande sjeltmorden mäste likaledes till en viss grad bero härpå; de ha i Paris tilltagit till den grad, att under det man i London räknar ett sjelfmord på 175 dödsfall och i Wien ett på 160, räknar man i Paris ett på 72! Det är visserligen sannt, att många andra orsaker medverka bärtill, men det torde likväl vara obestridligt, att isynnerhet det öfverdrifna förtärandet af absinth och den deraf härflytande såväl lekamliga som andliga förslappningen utöfvar ett betydligt inflytande på detta sorgliga förhållande. I industripalatset i Champs Elysåes äro f. n. anordnade två mycket olika utställningar. Den ena utgöres af planritningar, hvilka inkommit i och för återuppbyggandet af Hötel de Ville. Den komitå. som nedsatts för deras bedömande, får ett svårt och föga tacksamt arbete, ty ej mindre än 65 olika ritningar finns utställda, hvilka alla uppgjorts af framstående arkitekter. Komiten hade uttryckt den önskan, att den nya byggnaden skulle komma att bevara så mycket som möjligt af den gamlas fagad, med de förändringar, hvilka nyare tidens arkitektoniska fordringar göra nödvändiga. I detta hänseende synas också minst 7 eller 8 at de utställda ritningarne ha träffat det rätta. Det är bestämdt, att inalles 20 af arbetena skola prisbelönas; det, som antages, med ett pris af 70,000 fres; det dernäst med 15,000, det tredje med 12,000 fres o. s. v. Man har således anslagit den betydliga summan af inalles 165,000 fres till prisbelöningar. Den andra utställningen är af ett helt annat slag och kan lämpligare kallas en universell och internationell utställning för gaströnomi. Den omfattar icke blott allt som ätes och drickes öfver hela jorden, utan äfven allt, som tillhör matens kokning och förtärande, såsom kökssaker, husgeråd, bordserviser från alla tider och alla länder o. s. v. De franska kockarne ha alltid varit ansedda som de första i verlden och de franska rätterna som de läckraste. Det är följaktligen otvifvelaktigt, att de äfven vid detta tillfälle skola häfda sitt gamla rykte och att jemförelsen med andra endast skall tjena till att framhålla deras öfverlägsenhet; men — frågar en pariser-tidning — i en tid, då flera af våra departementer ännu äro besatta af fientliga soldater, är då ögonblicket väl valdt för att hänge nig åt slika kulinariska och gastronomiska fantasier? De stora förhoppningar, hvarmed man motsåg uppförandet af Victor Hugos dram Marion Delorme på Thedtre Francåis, ha i alla hänseenden blifvit uppfyllda. Den första föreställningen var en tilldragelse, hvarom man talade mycket på förhand och hvartill biljetter vovo tingade redan en månad förut till ett belopp af 40,000 tres. Äfven utom Paris sträckte sig denna rörelse. Dagen efter den första föreställningen innehöll den engelska tidningen Daily Telegraph en tillfredsställande och detaljerad kritik på en hel spalt öfver stycket jemte namnen på de bekanta personligheter, hvilka befunno sig i salongen. Korrespondenten måste följaktligen samma natt pr telegraf ha sändt berättelsen till London, liksom hade frågan rönt en vigtig politisk tilldragelse. Marion Delorme som allmänt anses vara en af den store skaldens mest lyckade dramer och sem ej uppförts i Paris sedan år 1851 utfördes mästerligt af Thöåtre Frangaiss mest framstående artister. Isynnerhet var stycket en verklig triumf för m:lle Favart, som utförde titelrollen med snillrik känsla och kraft, hvilka på de patetiska ställena hojde sig till det sublima. För öfrigt säges Victor Hugo f. n. vara -äåk med ett nytt drama, hvilket skall kallas Madame Maintenon och som såges hufvudsakligast skola bli af politiskt innehåll. Inom den litterära verlden talar man likaledes mycket om ett verk, som änau icke är utkommet och hvilket skall bära titeln: La dame du rubis. Förf. säges vara en från kejsardömets tid mycket bekant, högt stående dame, prinsessan Mathilde påstå somliga. Enligt ett nyligen utkommet statistiskt arbete eger Paris en armå af 22,000 lumpsamlare, hvilka hvarje dag eller rättare hvarje natt fylla 50,000 korgar med papper, klutar och allt möjligt affall. Hvarje korgs innehåll eger i medeltal ett värde af 1 eller 11, fre, hvadan man sålunda kommer till det förvånande resultat, att parisarne hvarje afton kasta ut på gatan det lilla nätta kapitalet af 75,000 frei.