Göteborgsposten – 20 februari 1873, sida 2

orenat henne, och kastade dem i en hög på golfvet. Hvad kunde ha varit meningen med dem? Ingen af dem hade varit begagnad. De voro skrynkliga och förderfvade af ovårdig packning, men alla oslitna. Ingen bit papper, ingen nota eller promemoria hjelpte henne att lösa hemligheten. Sedan mrs Harcross på detta sätt kastat undan dem, var hon: snart tvungen att lägga dem tillbaka igen. Det ginge ej an att Tullion eller någon annan af domestikerna finge se dessa saker. Hon lade dem tillbaka i kistan, om möjligt i värre tillstånd än det hvari hon funnit dem, lade hastigt igen locket och låste till förvaringsrummet. Derefter drog hon en djup suck, höll handen framför pannan och satt orörlig, stirrande på golfvet bredvid kistan. — De måste ha tillhört någon som han älskade, sade hon för sig sjelf. Hvad kunde han annars haft för anledning till att förvara dem? Hennes snabba öga hade sagt henne att sakerna voro af. modern fason, tillverkade inom de senare åren. De kunde således omöjligen ha tillhört hans mor, som dött för mer än tretio år sedan. Hon kunde ej trösta sig med den föreställningen, såsom hon annars skulle ha kunnat göra. — Detta blekgröna tyg var modernt sommaren före mitt giftermål, sade hon för sig sjelf, tänkande på ett af de fina fabrikater som inneslötos i kistan. Bouffante förfärdigade just en sådan klädning åt mig för en sommarutflykt. Detta var det bittraste qvalet af alla. Hon skulle ha