Göteborgsposten – 19 februari 1873, sida 1

(Forts.). Stockholm den 16 februari. Opinionsnämndens atsago i ensdags om högsta domstolen blef, som kändt är, att 26 röster ansägo intet skäl vara för handen att opinera mot justitieråden, hvaremot 21 ville åstadkomma en sådan opinionsyttring. Det är temligen klart, att 24 röster af de 26 voro från Första kammaren och 2 från Andra kammaren; rätteligen tycker man då, att minoriteten, Andra kammaren öfriga röster, bort vara 21, men sannolikt hade den förseglade sedeln, som aflägges vid voteringens börjar, varit en af deras. Hvad Andra kammarens majoritet åsyftade, när den valde 22, som voro för en ostracism mot ledamöter af högsta domstolen, och 2 som man hade anledning tro icke skulle följa med de andra, är icke lika klart; var det meningen att verkligen lägga i dagen ett allvarsamt ogillande utan att ändå vilja precist hafva något justitieråd afsatt, hvilket i alla händelser misslyckats, då hade man ja bort välja pålitliga 24; som det nu tillgick, ser det ut som partiets ledare arrangerat ett anfall blott för att tillfredsställa de djupa lederna men på förhand ställt så till, att det icke skulle kunna lyckas. Man skulle tänka väl lågt om högsta domstolens ledamöter, om man trodde, att de i en sådan opinionsdom skulle se någon slags allvarlig betydelse. På annat sätt lärer riksdagen på tillväga, om den Önskar uttrycka såsom en allmän mening, att ett förändradt arbetssätt inom högsta domstolen måtte medföra större continuitet i dess beslut. Riksdagsförhandlingarne i kamrarne voro igår liksom i onsdags af föga intresse. Det streds något litet om hvart den eller den motionen skulle förvisas, och detta gaf i Andra kammaren en af de nyvalda riksdagsmännen, hr Elfstedt, representant för Sala och Arboga, tillfälle att första gången uppträda. Hans anförande, klart och bevisande, förskaffade honom genast anseende som er god tatare; det märktes för öfrigt, att Andra kammaren denna rikedag, mer än förr, har tillgång på sådana. I utskotten arbetas flitigt, och det är för ögonblicket på dem som uppmärksamheten rigtas. Kröningsutskottets utlåtande bar igår blifvit bekantgjordt, och det allmänna omdömet derom är, att det uppsatts med mycken skicklighet och så, att det gerna kan under närvarande förhållanden antagas, af de moderata å ömse sidor. De som tillhöra oppositionen se i utlåtandet, huru utskottet ej finner kröningen ovilkorligen nödvändig och afstyrker några åtgärders vidtagande af riksdagen med anledning af motionen om kröningen, och böra dermed fiana sig belåtna. Å andra sidan framgår af utlåtandet ingenting, som kan uppfattas som ett ogillande på förhand af H. M:ts beslut, derest han skulle vilja låta kröna sig; tvärtom säger utskottet: finner H. M:t sig böra, i likbet med sina höga företrädare, till Sveriges konung krönas och hyllas, måste denna högtid vinna högre betydelse derigenom, att folkets valda ombud i densamma deltaga, och den har icke bebof af yttre ståt eller tåtänglig prakt för att i sann mening utgöra ett offentligt vittnesbörd om föreningsbandet mellan konungen och folket. På ett finare sätt kan man svårligen, utan att säga för mycket, uttrycka sin åsigt, att kröningen är något mer än en tom ceremoni, att sparsambet dock dervid kör iakttagas, och att riksdagen är redobogen... att deltaga i densamma. Konstitutionsutskottet har nu slitit tvisten mellan Kamrarne om hvart tre motioner borde remitteras och gifvit Första kammaren rätt i ett samt Andra kammaren i två fall. Någon gruppering af kammare mot kammare lärer härvid icke egt rum, utan samma ömsesidiga begär, att i all vänlighet byta skäl och gå hvarandra till mötes, skall hafva visat sig här liksom det i allmänhet tycks förmärkas i andra riksdagsförhandlingar. Statsutskottet har in pleno behandlat de tre första hufvudtitlarne. I afseende på den första synes en kompromiss hafva kommit till stånd mellan Första och Andra kammaren och frågan återremitterades till afdelgingen för att den skulle vidtaga en nedsättning af 100,000 rdr i anslagen dels till hosstallet och dels till ved, ljus m. m., så att jelfva hoållningsanslaget fortfarande skulle blifva detsamma som förut. Sjelfva motive