Göteborgsposten – 18 februari 1873, sida 2

— ökverlemna mig åt polisen så snart jag lemnar detta kontor. Jag trodde att ni skulle ba skyndat att göra det åt mig; men som ni ej tycks vilja göra det, måste jag göra det sjelf. Det talades ytterligare en stund om saken, men mr Worts argumenter voro af ingen nytta. Richard Redmayno gick ut i sommarqvällen och fortsatte framåt Tunbidgevägen till dess han mötto patrullen, för hvilken han omtalade sin historia. Mannen var i början misströgen. Han kände mr Redmayne till anseendet och hade hört folk tala om det besynnerliga, afskilda lif han förde på Brierwood! Den stackars karlen var utan tvifvel litet yr i hufvudet, tänkte polismannen; men då han fann den stackars karlen mycket bestämd, ville han att de skulle följas åt till Clevedon — sir Francis var fredsdomare — och att mr Rodmayno der skulle upprepa sin utomordentliga bekännelse. Det var sent då de anlände till Clevedon; men sir Francis befann sig ännu i sitt arbetsrum med en detektiv polisman från London till sällskap. Denne man hade först en timma förut anländt, och för honom hade sir Francis omtalat allt hvad Georgie sagt honom om Richard Redmavna