Göteborgsposten – 18 februari 1873, sida 1

den stackars oskyldige unge mannen i fängelse nära hårintill; såsom en hederlig man vore jag skyldig att anklaga er. — Gör er skyldighet, svarade landtbrukaren kallt. Jag kom hit i akt och mening att öfvorlemna mig. — Gjorde ni? Och vet ni hvad det har att betyda? — Maidstones fängelse under de nästa sex veckorna, dödsdom vid nästa ting och sedan afrättning, Oh, Richard, Richard, att tänka eig en sådan man, som ni sluta i galgen ! Richard Redmayne höjde på axlarne likgiltigt nog, men dock med en suck. — Det är hårdt, sade han. Gud skall veta att jag försökt nålla namnet fläckfritt. Dä jag var fördjupad i skuld, led jag outsägligt vid tanken på att ingen Redmayne af Brierwood någonsin före min tid varit bortskyldig penningar som han ej kunde betala. Jag arbetade och sträfvade för att utplåna den skammen och lyckades äfven. Men jag förmodar att då jag är död, skall verlden tänka värre om denna sak. Och dock, John Wort, är jag ej ledsen öfver att ba dödat honom. Jag var djupt bedröfvad och färdig att krossa hjernan med en kula då jag trodde att jag skjutit orätt person. Men vid den Gud, som är öfver oss, jag ångrar ej att jag dödat don man som bragt olycka öfver min dotter! — Gode Gud, Richard, hvilket förhärdadt samvete ni måste ha! — Jag vet ingenting om mitt samvete, men jag vet att jag i mitt hjerta varit förhärdad mot denne man un