Göteborgsposten – 17 februari 1873, sida 2

mr Walgrave, ehuru ej en så utomordentlig likhet som ui afmålar. — Skaffa eett ljus och låt mig visa er miniatyrporträttet, svarade Richard Redmayne. Förvaltaren ref eld på en tändsticka och tände en oljelampa som hängde öfver pulpeten. Mr Redmayne öpp: nado utan att säga ett ord medaljongen som han hade i sin hand. — Ja, sade John Wort i det han allvarligt betraktado den. Detta är ett porträtt af Hubert Walgrave, väl mycket smickradt, det medgifver jag, ty han ser på porträttet nästan tio år yngre ut än han sett ut i verkligheten under de sista åren; men det är i alla fall ej någon dålig afbildning. — Hans porträtt! utropade Richard med dämpad glädje. Afbildningen af den man som ligger mördad på Clevedon Hall? — Ja, svarade förvaltaren otåligt. Huru många gånger måste jag förtälja er samma sak? — Då är Gud rättvis, jag dödade den rätte! sado Richard Redmayne. — Ni dödade! utropade mr Wort bestördt, i det han med ytterlig fasa uttryckt i sitt ansigte stirrande på den triumferande landtbrukaren. Ni dödade honom! Ni en mördare! Richard Redmayne, ni måste vara vansinnig !