Göteborgsposten – 17 februari 1873, sida 2

aldrig ha upplåtit mitt hus åt en främling, om ej ni rekommenderat honom. — Min husbonde! Min husbonde på Brierwood! — Ja, er husbonde, sir Francis Clevedon. — Hör på, Richard Redmayne, utbrast mr Wort i det han lade armarno i kors öfver pulpeten och stadigt blickado sin interlokutör i ansigtet; låt det bli slut med dessa galenskaper genast och för alltid. Sir Francis var aldrig i Kent så vidt jag vet, förr än han för ett år sedan kom hem för att taga sitt gods i besittning. Richard Redmayno skrattade högt — ctt föraktfullt skärande skratt. — Ni vill verkligen påstå detta? Han kom aldrig till Brierwood, säger ni? Ni förde honom aldrig dit och presenterade honom för min dåraktiga, penningsnikna svägerska under namn af mr Walgry? Sir Francis Clevedon och er mr Walgry äro ej en och samma person? — så sannt som det är en Gud öfver mig äro de det icke! svarade mr Wort i fast top. Hubert Walgrave ligger död på Clevedon Hall. Han förändrade sitt namn till Hercross då han gifte sig med en arftagerska. Richard Redmayne reste sig upp. — Verkligen! utropade han, är detta sant? Är det den mannens porträtt jag har här i min västsicka, miniatyrpoträttet som skickades till min dotter? Men det är ju sir Francis Clevedons ansigte? Menar ni att dessa båda män — främlingar — kunde vara så lika hvarandra som tvillingbröder ? — Det var en slående likhet mellan sir Francis och