Göteborgsposten – 15 februari 1873, sida 1

Tuogt är att vara konung utan krona, så klagade kung Erik i sitt dystra fängelse på Gripsholm. Det är länge sedan den tider; i våra dagar tänker man ej alldeles på samma sätt. Jag ger både kronan och mitt uppstudsiga folk den och den, räsonnerade tvärtom kung Amadeo häromdagen, skuddade stoftet af eina spanska stöflar, bjöd drottningen och de båda infanterna följa sig och ropade åt sviten: till Valencia! Och så reste det böga herrskapet sina färde, vördsamt helsadt af befolkningen. Den 2 Januari 1871, således för knappast mer än två år sedan, helsades kung Amadeo också vördsamt af Madrids betolkning, det var, då han gjorde sitt intåg i Spaniens hufvudstad. På den för intåget utsatta tiden, säger ett ögonvittne, ranlände jernbantåget från Aranjuez och konungen steg ut, iklädd generalsuniform, Gyllene Skinnsoch Carl Ill:s ordnarne; han mottogs af Serrano, som omfamnade honom, och Topete. Till häst begaf han sig till kyrkan S:t Maria de Atocha för att göra bön; derester sortsattes tåget till Cortes palatset, öfverallt helsadt af lifliga och oaforutna bisallsrop. I Cortes voro alla förberedelser vidtagna till konungens emottagande, afläggandet af eden och församlingens upplösande. Öfver presidentstribunen var utbredt ett skarlakanstäcke med guldbroderier och tvenne andra bord med lika täcken voro framställda, det ena för presidenten och det andra med Spaniens krona och spira på silfverbrickor. Vid 3-tiden anmäldes konungens ankomst: Su Uajestad el Rey, och alla uppreste sig, Det kungliga tåget syntes: först de deputerade, sedan åtskilliga korporationer samt en talrik militärstab och slutligen, helsad med skallande letverop, Spaniens nye suverän, hvars ståtliga, manliga gestalt höjde sig öfver Serrano, Topete och ministrarne. Konungen steg. fram vid presidentens sida, kastade en skarp blick öfver församlingen och satte sig. Sedan Serrano afsagt sig regentskapet, upplästes statsförfattningen af 1869, hvarefter presidenten Zorilla yttrade till konungen: Svär ni att hålla och bevara denna författning; — På spanska, men med utpreglad italiensk brytning, svarade konungen på denna och andra frågor: ÅJa, jag svär! — Gud skall löna er, om ni håller denna ed. Bryter ni den, skall han derför utkräfva räkenskap. Lefve konuogen! Starka rop ljödo nu: Lefve konungen, lefve friheten, letve Spanien! Då konungen längre fram på aftonen visade sig på slottsbalkongen, helsades han med de mest entusiastiska lefve-rop, hvilka han, å sin sida, besvarade med ett: Lefve Spanien! Om aftonen besökte konungen Serrano. Då hans vagn körde fram, var den förspänd med 6 hästar. Konungen lät spänna ifrån de 4, i det han yttrade: Jag är hittills blett van att åka efter två hästar och vlll icke gå i från denna min vana! Den gode Amadeo, de krångliga spanska republikanerna lärde honom snart åka på annat sätt; och grundligt måtte de — oafsedt ett och annat litet näpet mordförsök — ha förstått uttråka honom, då han efter så kortregeringstid funnit det förnuftigast och lugnast att afsäga sig sjelf spanska tronen och tronföljden för sina barn... Och ändå var han säkert i själ och hjerta vida mera Åäkta spanior än mången af destorpratare, som nu ämna fatta regeringstyglarne is ing, med Prims blod måhända besudlade, händer! Man halkar från en tron i Madrid lika lätt som man står på näsan å Göteborgs mångprisade trottoirer, det är så tidens gång. Skilnaden är endast den, att det senare nästan är mera riskabelt än det förra. Den förflutna veckans olyckskrönika innehåller i detta hänseende flera rätt betänkliga fall. Det har med anledning af dessa gjorts temligen skarpa anmärkningar mot husegares uraktlåtenhet att sanda utanför sina resp. fastigheter. Nu torde dock det verkliga förhållandet vara, att sandningen riktigt försiggått, men endast på morgnarne; under dagens lopp bortföres naturligtvis sanden genom den ouppbörligt fortgående trafiken; då aftonen inbryter och det tilltagande mörkret gör den glatta farleden ännu farligare än förut, skall man ha lika svårt att der hitta på ett sandkorn som på en vattendroppe i Sahara. Det lämpligaste och för den allmänna säkerheten mest hugnesamma vore derföre utan tvifvel att sandningen försigginge både morgon och afton. Man vore af denna anledning vederbörande särdeles förbunden, ifall de ville söka hos hrr husegare något mera uppfriska sandnings-kärleken. Skridskoklubbens medlemmar, hvilka på glänsande stålskor lugnt gå sin bana framåt, hysa deremot ingen fruktan för bal is, ju spegelklarare desto bättre. Det är också friskt lit både middag och atton dernere på dammen i Trädgården. Herrliga dag seancer, då solen gjuter sitt guld öfver de rimfrostbeklädda trädens och buskarnes matta silfver, ljufliga afton-stunder, då Lunas kyska anlete blickar fram mellan molndraperierna och kastar en längtansfull blick ner på de rödkindade menniskobarnen, som vid (gas) ljus och (kulörta) lampors sken lustigt svånga om vid musikens toner. Det förljudes att Åkronan på verketdock lär bli en af klubbens manliga medlemmar för damerna anordnad kostymeller maskeradbal. Maskeradbalen i afton å Nya Teatern antages bli mycket talrikt besökt. Vi skulle AA 4 ARh E — teo 4 o — — a mm mm Emo m. mm .A sm MM -— — —J rm — — 0 — — — — —