Göteborgsposten – 13 februari 1873, sida 2

Från Englands hufvudstad skrifver en korresp.: 50 sh. för en ton kol — det närvarande priset i London, der det med ens stigit 8 sb. — är någonting i Eogland hittills alldeles oerhördt. År 1814 betal:es visserligen en gång 44 sh. pr ton, men endast till följd af en sammansvärjning mellan de få kolhandlarne mot konsumenterna, hvilka måste betala med 44 eh, en ton kol, som handlandena köpt för 13 sh. Öfver brist på befordringsmedel kan man nu icke klaga. Orsaken till den närvarande stegringen kommer sig af den stora och otillfredsställda efterfrågan. Grufarbetarre tro fig handla i strid mot sitt intresse, om de taga upp mycket kol ur sina grufvor, och de arbeta derför föga. Grufegarne, hvilka nogsamt veta, att ju mera kol som skaffas upp, desto snabbare blir grufvan uttömd, ha tördel af att så mycket eom möjligt inskränka förrådet, emedan de högre prisen vid knappare tillgång ersätta dem för den mindre atsättningen. På dotfa sätt bero allmänbeten och industrion at grufegarnes och grofarbetarnes nåd. Men detta förhållande måste alhjelpae. De sakkunnige ha oräkneliga gånger påstått, att tretjerdedelar af kolen på ett oförsvarligt sätt bortslösas. Ängmaskiner, kokoch värmapparater o. s. v. äro föråldrade och måste ersättas med nya, hvilka vid mindre kolförbrukning afgifva större hetta. Man sträfvar ännu emot, men skall väl nödgas att gilva med sig. Redan konkurrensen skall utötva sitt tvång. Nordoch Sydamerika, Kiva, Australien och Indien börja inse, at hvilketofantligt värde deras rika kollager äro, och kolprinsarne i England skola väl derför emåningom inse, att de ej ha något monopol. Det allmänna bruket at förbättrade maskiner och uppvärmniogsapparater skall spara det dyrbara, om än derför icke längre dyra brännmaterialiet, och kolfrågan skall icke längre vara ett spöke, som ingifver fruktan och sarhågor. Man har anmärkt, att under den regniga väderleken blefvo i England på tre månader 12,000 menniskor mer än vanligt bibehållna vid lif, eller med andra ord i stället för 10 personer, hvilka i medeltal bruka dö vid deuna årstid, dogo endast 9. Men så fort kölden inträdde, började genast dödslistorna att svälla upp. Motståndarne i Frankriko mot det oya handelsfördraget med England ha hållit ett möte för utseende af en komitö, som skall underkasta det nya fördraget en granskning. I spetsen för rörelsen stå bonapartisterna Rouher, Pouyer-Quertier m. fl.