Göteborgsposten – 10 februari 1873, sida 2

om den mellanasiatiska srägan uttalas följande anmärkningar i trontalet vid engelska parlamentets öppnande: Redan i flere år hafva Ryssland och England insett, att det skulle leda till Mellanasiens lugnande, om de komme till öfverensstämmande åsigter angågående Afghanistans norra gräns. Drottningen hoppas, att innehållet af den derom förda notvexlingen skall icke mindre än dess föremål blifva gilladt af den allmänna meningen hos båda nationerna. Den officiösa Journal de S:t Påtersbourg säger rörande Mellanasien, att engelska pressen ignorerar hvad som kan vara berättigadt föremål för underhandling mellan tvenne tolk, som ömsesidigt akta hvarandra. Den persiska frågan står ej i förbindelse med de närvarande underhandlingarne. Britiska regeringen är lika litet berättigadt att söka motverka Rysslands tillvägagående i Mellanasien, som Ryssland skulle ha rätt att motsätta sig Englands handlingar i Indien. Ryssland protesterade ej mot Indiens eröfring, England protesterade icke heller mot Rysslands eröfring af Taschkend och Samarkand. Ryssland och England ha i Persiens intresse öfverenskommit om att bevara det persiska områdets integritet, och denna öfverenskommelse iakkttages nu. Khorassan och stepperna norr om Attruck, hvilka erkänna sig höra till Persien, botas ej af Ryssland. Föremålet för de närvarande underhandlingarne är helt enkelt Mellanasiev. Båda makterna önska ömsesidigt understödja hvarandra i civiliserandet af Mellanasiens länder, och den enda fara, som hotar, kommer från rivaliteten mellan de små stater, hvilka skulle draga fördel af en antagonism, som möjligen kunde uppstå mellan Ryssland och England. Det är nödvändigt, att en gränslinie uppdrages, som bestämmer de trakter, inom hvilka Eogland och Ryssland ömsesidigt få utöfva sivt civiliserandeinflytande. I denna punkt ha de mycket vänliga underhandlingar, som i tre år pågått, ledt till den fullständigaste enhet. Ryssland fullföljer i öfverensstämmelse med sina intressen för fredens skull den hofsammaste politik såväl i Asien som Europa. Den bekante ungraren Vambery, som sjelf rest mycket i Mellanasien och med en berömvärd ifver ständigt varnat England för den ryska politiken i Asien, har deremot till den haltofficiela ungerska tidningen LIoyd in-ändt en artikel, hvari han söger, att Ryssland icke hu vudsakligast sträfvar att med cina omräde-utvidgningar i Mellanasien förstora sitt handelsområde, utan mera vill skaffa sig en armåväg till Indsen, för att der sysselsätta Storbritannien och under tiden ostördt utföra sina planer i Armenien, på Svarta Hatvets ostkust och vid Bostoren. Frågan om Mellanas en är således endast ett förspel till den österländska frågans lösning. Det är nu omkring två veckor sedan Österrikes tyska tidningar började att dag för dag, timme för timme bebåda kejsarens sanktion af valreformtörslagets iabringande i riksrådet; men ännu har kejsaren icke kunnat beqväma sig till att underteekna det ödesdigra aktstycket. Upprepade ministerråd ha under de sista dagarne egt rum, men icke under kejsarens ordförandeskap. D. 1 d:s lät kejsaren telegrafera efter furst Goluchowski, ståthållaren i Galizien, hvilken bevistat ministerrådets förbandlingar. De federalistiska tidningarne, hvilka ännu icke uppgifvit hoppet om att valreformen skall stranda, antyda, att kejsaren vill det minisigren Auersperg skall bli enig med polackarne, innan han lemnar sitt bifall till lagens framläggande. Preussens öfverkyrkoråd skall i slutet af denna månad afkunna utslag i målet mot pastor Sydow. Denne för otro suspenderade prest emottager emellertid öfverallt från Tyskland vittnesbörd om anslutning och erkännande. Protestantiska föreningen i Elberfeld-Barmen har tillställt honom en adress. De till en konferens i Leer, Ostfriesland, samlade reformerta presterna ha äfven uttalat sitt tack till Sydow för hans manliga uppträdande. 54 af de anseddaste männen i Jastrow (Preussen) ha ock skickat honom en adress. Slutligen har pastor Sydow från c:a 200 damer, dem han konfirmerat och af hvilka han vigt mer än hälften, likasom han ock döpt dessas barn, mottagit en skrifvelse, hvari de uttala sitt deltagande för honom och försäkra honom om sin orubbliga tillgifvenhet. Frankrike har nu, enligt National, mottagit 360 mill. af den femte milliarden. 160 till 170 mill. af lånet ingå i månaden, och Thiers skall derigenom se sig i stånd att betala Tyskland äfven den femte milliarden kontant, så att han icke behöfver inleda underhandlingar med Bismarck om de garantier, som enligt fredsfördraget kunde verka det franska områdets utrymmande före den sista milliardens utbetalande. De radikala och moderata tidningarne prisa varmt Thiers tal i tretiomannautskottet. De legitimistiska tidningarne deremot säga, att det vittnar om en önskan hos Thiers att samla hela landets regering och allt ansvaret på sig. De moderat konservativa tidningarne uppskjuta med sitt omdöme. De deputerade af venstern uppsätta en