Göteborgsposten – 8 februari 1873, sida 2

kom i besittning af Rom. Ministern borde nellre säga rent ut, att regeringen stälde sig på en politisk partiståndpunkt och tilläte de politiska demonstrationer. som behagade henne, under det att hon förbjöde dem, som misshagade henne. Landet visste, att det lefde under godtycklighetens välde. Mazuini hade åtminstone lika stora förtjenster om Italien som Napoleon III. (Nej! Nej!) Då han dog och månget kommunalråd beslöt att tillträda det votum, som kammaren afgilvit cill ära för hans minne, blefvo dessa beslut annullerade, derför att de hade en politisk karakter. Hade måhända besluten till ära för Napoleon III en moralisk karakter? Ministerpresidenten Lanza svarade, att landets oändliga flertal delade hans åsigter (motsägelser från venstern): man kunde visserligen säga här i kammaren, att ministern förde ett godtyckligt regemente, men det fanns ingen, som skulle tro det. Ville man måhända, att de kommunalråd, som företogo fientliga steg mot landets institutioner, skulle få sig tillsänd en lagerkrans? (Venstern svarar nej) Jag syftar härmed på hvad som skedde etter Mazzinis död. Ministeren lade inga hinder i vägen tör beslat, hvilka inskränkte sig till att uttala sorg och deltagande. I Genua fick man tillochmed lof att hålla en offentlig sorgegudstjenst. Men så fort kommunalråden begagnade Mazzinis död som förevänning till att anställa demonstratio ner för republiken, var det rent at ministerns pligt att upphäfva dylika beslut. För någon tid sedan ingick från Konstantinopel en underrättelse, som väckte en del uppseende. En högt ansedd polsk emigrant, Michael Czaikowski, bvilken eom Sadik Pascha var generallöjtn. i den turkiska hären, hade sllstält kejsar Alexander en ansökan, hvari ban, under försäkran om att han ångrade sitt fientliga uppträdande mot Ryssland, bad om tillåtelse att få återvända till sitt hem. Hans bön uppfylldes, och han har nu i Moskwa Tidning inryckt en förklaring, hvari han re dogör för sin åtgärd. Czaikowski säger, att ban i trots af sin forna fientlighet mot Ryssland städse ansett det för sin uppgift att ävägabringa ett närmande mellan slaverna och polackarne samt kurera de sistnämnde från deras förkärlek för de vesteuropeiska sederna. Ju äldre han blef, desto tydligare fann han nödvändigheten af alla slaviska stammars sammanslutning, desto mera insåg han riktigheten af, hvad redan den polske konungen Johan Kasimir uttalat, att ryssar och polackar borde i sin egenskap af slaviska hufvudstammar förena sig och bilda en stat under den ryske caarens spira. För att bringa polackarne i närmare beröring med sydslaverna och lägga grunden till ett vänskapligt förhållande mellan dem, hade Czaikowski i trakten af Konstantinopel grundat en polsk koloni och senare bildat den polsk-slaviska kosacklegionen, sem skulle upptaga alla de polska emigranterna. Slaviskt språk och slaviska seder studerades ifrigt både i kolonien och legionen, och sydslaverna, isynnerhet Bosnierna, indrogos ofta i detta förbund. Sedan Alexander II bestigit tronen, och isynnerhet efter det marquis Wielopolski utnämnts till civilguvernör i Polen, hade Caaikowskis harm mot Ryssland upphört, och han hade öfverlemnat sig åt de gladaste förhoppningar om en försoning mellan ryssar och polackar. Upproret 1863 hade ej allenast gäckat honom på det sorgligaste, utan äfven inverkat på hela hans lefnadsställning. De många polska emigranter, som efter detta uppror strömmade till Turkiet, voro genomträngda af det ursinnigaste hat till Ryssland, och de intrigerado emot honom på grund af hans ryssvänliga och panslavistiska sinnelag. Till sist genomdrefvo de äfven, att kosacklegionen blef omorganiserad, ställd under turkiska officerares befäl och beröfvad sina slaviska egendomligheter, isynnerhet rätten att bli kommenderad på det slaviska språket. Han hade under sådana omständigheter intet annat att göra, än att hos turkiska regeringen begära sitt afsked, hvilket ätven beviljades honom jemte den pension, hvartill han var berättigad. Sedan ban nu lösts från sina militära pligter, beslöt han att egna återstoden at sitt lif till åstadkommande af en försoning mellan ryssar och polackar, hvarför han begärt för sig oeh sin son rätt att återvända till Ryssland, hvilken tillåtelse äfven beviljats honom. Englands parlament har, som bekant, blifvit öppnadt. Bland de större lagförslag, regeringen ämnar framlägga för detsamma, är