Göteborgsposten – 8 februari 1873, sida 2

från Utlandet. Napoleon III eller Mazini — det är frågan numera i Italien, inom hvars dep. kammare en ganska skarp debatt egt rum rörande hvilkendera af dessa båda, som gjort sig mest förtjent af att hedras af Italien. De radikala, eller republikanerna, hylla sig naturligtvis till Mazzini och kunna derför icke underlåta att agitera mot Napoleens minne. Så uppträdde Lazzaro d. 28 jan. inom kammaren med en interpellation till regeringen, huruvida kommunaloch provinsråden vore berättigade att fatta beslut af politisk karakter, hvartill han räknade besluten om resandet af minnesmärke åt Napoleon III. Ministerpresidenten Lanza såg i förfrågningen den anklagelsen, att ministeren hade, genom att tillstädja de omtalta besluten, handlat i strid mot sitt förra uppträdande. Han sade sig icke känna något annat rättesnöre för sina handlingar än lagen; beslut, som strede emot lagen, måste göras ogiltiga, vare sig att de vore af politisk eller administrativ natur. De omtalte besluten etredo emellertid icke mot landets lagar och institutioner, och han trodde derför ej, att de kunde med skäl annulleras. (Oro hos venstern. Crispi ropar: Huru bar man sig åt, då vi ville resa ett minnesmärke åt Mazzini?) Det är här endast fråga om uttryck för den tacksamhet, landet hyser till Napoleon III, som kom det till hjelp, fortfor tal. (Venstern blir alldeles ursinnig, och presidenten söker länge törgäfves att få tystnad till stånd). Jag förstår ej, huru de herrarne uppfatta talfriheten. (Bifall från högern). De beslut, som provinsoch kommunalråden fattat, framkallades icke af någon lust att företaga politiska demonstrationer, utan dikterades blott af tacksamhetens rent menskliga känsla. Tillechmed män, som äro motståndare till de rent monarkiska grundsatserna, ha tagit del i dessa demonstrationer för att visa sin erkänsla. De franska härar, som anfördes af kejsaren, didrogo till att befria Italiea. (Venstern protesterar häftigt. Skulle man väl anse det möjligt, att partilidelsen kan bringas till en sådan höjd?) Derför har jag icke upphäft beI sluten; de ha i mina ögon ej någon politisk betydelse. Lazzaro förklarade, att han ej ville följa ministern på det politiska området; han måste likväl erinra om, att ministrarne hade ogillat eubskriptionen för Mazzini, till : hvilken kommunalstyrelsen i Neapel tagit initiativet, derför att de bidragandes politiska åsigter voro så högst olika. Nu gillade ministern subskriptionen till ära för en man, hvars fall Italien hade att tacka för, att det