Göteborgsposten – 7 februari 1873, sida 2

det riktigt gjorde honom godt i själon att ni beslutat er för att taga er en glad dag, liksom andra menniskor. — Ja, jag beslutade mig helt plötsligt för att deltaga i festen; men jag kände mig alldeles som en fisk hvilken kommit upp ur vattnet och gick bort kort efter middagen. — Huru! Ni vet då ej? — frågade mrs Bush och stirrade på honom. — Vet hvad? — Något om den stackars gentlemannen som blef dödad vid det der lusthuset som sir Lucas lät bygga upp. — En gentleman dödad! sade Richard Redmayne långsamt. Det var besynnerligt. — Besynnerligt, mr Redmayne! Säg ej besynnerligt, säg förskräckligt. Han måste genast ha fsllit ner död, säges det, och ingen vet hvem som dödat honom — om det var någon tjufskytt eller någon som var svartsjuk på honom; ty han hade talat med den der unga koketta trädgårdsmästaredottern hela eftermiddagen, och hon har nä: stan lika många såstmän som hon har fingrar och tår. Och hans stackars hustru föll ner tungt som en sten, sades det, då de buro upp liket till terrassen, der hon stod med det öfriga sällskapet. — Stackars menniska! sade Richard tankfullt; det gör mig ondt om henne. Ja, det gör mig verkligen ondt om lady Clevedon. — Lady Clevedon! upprepade mrs Bush; ja, det skall naturligtvis gå henne djupt till sinnes. Fullt af gäster i huset, begrafning och så vidare; det icke minst sorgliga