Göteborgsposten – 7 februari 1873, sida 2

vandt vid hofvet och en nära umgängesvän till de konungsliga personligheterna, till hvilken tid en stor del af hans mindre betydande, men qvicka och på ordspel rika impromptun och landet prisande qväden hör. Här i den snillrika Lovisas sällskap var det, han genom sina Calottpredikningar härmade och förlöjligado det kapucinartade predikosättet hos mängden af den tidens presterskap. Dessa predikniogar störtade honom som bekant ifrån hans ställning vid hofvet, den han värderade och i hvilken han kände sig lycklig: det törlöjligade presterskapet ville hämnas Calottpredikanten, den qvicka satirikern, har dock bland dikterna lemnat efter sig äfven sådana af högre värde, med skärhet i tankar och renhet i känslostämning. Hvem känner ej hans Förblindade verld, hvart rasar din färd, hans fromma och sannt religiösa Fader Vår m. m., hvilka oförvanskliga dikter intaga i den nyutkomna samlingen ett icke obetydligt rum. Vi hafva velat göra dessa erinringar om Olof Dalin, för att sålunda kanske ännu mera fästa allmänhetens uppmärksamhet vid den nu utgifoa upplagan at hans valda skrifter, hvilka äro förtjenta af en framstående plats i hvarje bildad svensk mans bokhylla. Af Den dansk-norske I:ers Historia af Otto Vaupell ha vi mottagit 22 och 23 häftena. Af Verdenshistorie efter Cesare Cantis, frit bearbejdet ved E. Holm og Ph. Weilbach, ha häftena 17 och 18 utkommit, sträckande sig till arabiska väldets tid i Spanien.