Göteborgsposten – 6 februari 1873, sida 2

förblifva okända, fått mottaga ett belopp at 3000 rdr, genom hvilken gåfva barnhemmets styrelse blifvit satt i stånd att för anstalten inköpa egen gård. Underbar räddning. D. 24 sistl. jan. förliste besättoingen (12 mar) å danska barkskeppet Merkurius på norska kusten i närheten af Jaderen och räddades med ellbijelp af raketapparaterna från Kvadshjems räddningsstation. Norska tidningar meddela om förloppet vid räddningen toljanda märkliga detaljer: Fartyget strandade omkr. kl. 9 på aftonen och straxt derester ankom raketapparaten ö till strandningsplatsen. Raketen afsköts som vanligt och sor som en lysande meteor fram öfver sartyget, der den söll ner på den lämpligaste platsen midtemellan masterna. Men till Jederboernas stora förvåning, begagnade man sig ej af det erbjudna räddningswedlet; det såg ut som om — och detta blef sedermera bekräftadt — hvarken kaptenen, styrmannen eller någon af besättningen kände till detta slags räddningsapparater, hvaraf detidock finnes så många på de danska kusterna. Räddningståget med blocket och räddningsstolen blef ej inhaladt och kommunikationen med land icke åvägabragt, oaktadt de skeppsbrutna sjelfva hade medlet dertill i sina händer. Deras räddare väntade under stor spänning hela natten, men förhällandet förblef oförändradt: ingen menniska på fartyget hade begrepp om att den atskjutna raketlinan skulie halas ombord; afståndet och vågornas brus omöjliggjorde hvarje tydligt samtal. Fartyget stod derjemte på ett så tarligt ställe, att om sjögängen hade tagit till under nattens lopp, skulle både fartyg och besättning funnit sin grat i vågorna. Morgonen kom med samma overksamhet från de ekeppsbrutnes sida. Jeederboerna försökte medelst alla upptänkliga medel att göra saken begriplig för dem, men ogörligt. Slutligen fram på f. m. satte en lotsbåt med sex man ut från ett annat ställe på kusten och rodde med stort besvär och verklig lifstara tram lovart om fartyget och tillropade manskapet att hala räddningståget till sig. Detta hjelpte slutligen och inom kort satt den ene sjömannen etter den andre i räddningsstolen, som bragte dem allesamman torrskodda i land. Detta skedde på törmiddagen; vid middagstiden tilltogo dyningarne och på eftermiddagen var skeppet i spillror. Denna händelse, säger det norska Aflenbladet-, bör icke förtigas, utan tvärtom spridas inom större kretsar; ty 12 menniskolif voro på ett hår nära att gå döden till mötes; de måste i 12—16 timmar utstå den förfärligasto lifsfara och detta endast på grund af egen obegriplig 2 — Lo