Göteborgsposten – 6 februari 1873, sida 2

med en vild ifver. Han kröp ner för tempeltrappan till stenbänken straxt bredvid under hvilken groomens bössa låg, sträckte ut högra armen, fattade tag i bössan, undersökte hane och tryck, spände så upp hanen och förde bössan till axeln samt tog sigte. Han hade haft god tid att öfva sig med skjutning der ute i Australien, under det han från morgon till qväll vandrade i skogarne, längtande att få slut på den glädjelösa dagen. Flickan och hennes följeslagare kommo närmare — flickan ej annat än en simpel bondllicka, men mannen en gentleman, hvars ansigte han trodde sig känna, lika väl som han kände sitt eget. Med hvilken min han lutade sig ner för att tala till henne, och huru begärligt den stackars tokan mottog hans smicker! En man som lefde blott för att spela förförare, tänkte Richard Redmayne. Vore det ej rätt att befria jorden från en sådan orm? De kommo inom tjugo fots afstånd från templet, utan att någondera af dem såg till höger eller venster. Mannen gick på denna sidan af gräsgången närmast kullen, flickan till höger om honom. Då de hunnit temligen nära intill Richard Redmayne, gaf han eld så att skottet träffade mannen rakt i bröstet. Den skjutne föll ner på gräset, flickan kastade en vild blick omkring sig, uppgaf ett genomträngande rop och föll på knä vid mannens sida. Richard Redmayne kastade bössan ifrån sig och gick lugnt bort. — Jag är glad öfver att ha gjort det, sade han lugnt (Forts.)