Göteborg d. 6 Februari 1873. Att ett af Göteborgs ombud vid riksdagen, såsom berättelserna om riksdagsförhandlingarne gifva vid handen, med en inom det politiska lifvet nog ovanlig, naiv frimodighet inträdt i landtmannapartiets leder, är egentligen ingenting, som här på platsen väckt harm eller ovilja, men deremot tycka vi oss hafva sörsport, att sjelfva sättet för det tillitsfulla hängifvandet väckt någon förvåning, kanske blandad med litet löje. Då professor Schoultz valdes till ombud för Göteborgs stad, var det nog allmänt kändt och erkändt, att valet var en yttring af det tillmötesgående af den arbetande klassens önskningar, som är ett så aktningsvärdt drag hos vårt samhälle. Vid ett föregående val hade detta tillmötesgående yttrat sig deri, att en arbetare hade erbållit ett stort antal röster, ehuru de röstsedlar, som innehöllo dennes nämn, kasserades på grund deraf, att han befanns icke vara valbar. Då ett nytt val sedermera efter en af de valdes afsägelse anställdes, valdes professor Schoultz, om hvilken man kände, att han verksamt deltagit i arbetareföreningens sträfvanden och at samma förening åtnjöt ett förtroende, som för honom var särdeles rekommenderande. Vi veta dock, att en stor del af stadens valmän afhöllo sig från att deltaga i valet, emedan de ansågo prof. Schoultz mindre förfaren i allmänna ärenders behandling och mindre lämplig att vara ombud för ett stadssamhälle af så stor betydenhet som Göteborg. Emellertid hade prof. Schoultz aldrig tillkännagifvit, att han vid riksdagen tänkte rösta med majoriteten i grundskattefrågan eller att han tänkte förorda grundskatternas afskrifvande. Ett sådant tillkännagifvande hade också varit mindre rådligt, emedan han efter all sannolikhet genom en sådan bekännelse skulle hafva gjort sig omöjlig. Vi medge, att han icke behöfde afgifva någon förklaring rörande sin åsigt i denna fråga, då