Göteborgsposten – 5 februari 1873, sida 1

oross och hans följeslagerska tillbaka till gräsplanen, der pratet, skrattet och musiken blifvit högljuddare. Mr Harcross och Jane Bond svängde om i en polska, till ytterligare försrgelse för Joseph Flood; som satt på en bänk ett litet stycke derifrån, bitande sig i naglarne under det han ihärdigt gaf akt på dem. Sedan polskan var slut, gaf mr Harcross en lektion i vals åt sin dame, hvilken vid den tiden blifvit så djerf att hon ej frågade efter om hennes far såg eller icke såg henne hängifva sig åt detta förbjudna nöje. Mrs Harcross, som i sällskap med en af grefskapets godsegare vandrade fram och tillbaka, urskilde sin mans gestalt bland de dansande. Hon blef något förvånad öfver att han lät sina skyldigheter som värd föra sig så långt, men var långt ifrån att erfara någon känsla af svartsjuka mot en landtlig skönhet. Hon blott ogillade en sådan onödig nedlåtenhet. Hade han varit valbar till parlamentet för detta grefskap och dessa menniskor hans konstituenter skulle hon ej ha ogillat den. De kulörta lamporna började nu skimra fram bland träden, och de yngre bland gästerna började längta efter fyrverkeriet, medan de äldre allt talrikare samlades i de tält der förfriskningar voro att tillgå. Öfversten blef något orolig då gästernas glädje visade sig allt för uppsluppen. Han hade anordnat allting så utmärkt väl, men ej tänkt på huru gästerna slutligen skulle kunna skingras. — Men de skola väl begifva sig å väg så fort fyrverkeriet är slut, sade han till Wort som stod vid hans sida nära ingången till det största tältet. Förvaltaren såg mycket betänksam ut.