Göteborgsposten – 5 februari 1873, sida 1

lösnummer: 10 öre exemplaret. industriösa hjernor, som visste att begagna sig deraf. Det var då, som aktiebolagen lefde och regerade. Medelst den enkla kombinationen af ett grundkapital, fördeladt i små-kuponger, lyckades man att lätta börser, som aldrig hade tänkt på att öppna sig, och göra rent hus öfverallt med tarfligt folks små besparingar. Det var jernvägar, stenkolsfynd, guld-, silfveroch koppargrufvor, tidningar och en oändligbet af uppfinningar, den ena mera lockande än den andra, som skulle tillgodogöras. I svit med detta kom börs-jobberiet. Om icke hvar enda menniska blef stermrik, så har det åtminstone inte varit af brist på tillfällen och anbud dertill. Under kejsardömet, då seder, tänkesätt och lefnadsförhållanden allt mer och mer antogo en kosmopolitisk karakter, då det nya statslånesystemet åstadkom ett mera direkt intresse hos allmänheten för affärsoperationer och då samtidigt la haute finance fick en högre betydelse än någonsin, ökades antalet af de finansiela skandalerna. Bröderna Påreires transaktioner stodo mera än på gränsen till detta område och Mires drog tusentals ruinorade med sig i sitt fall. Men dessa personer voro i alla fall stora namn inom affärsverlden, och de stackare, som hos dem förlorade sina små besparingar, kunde åtminstone trösta sig med, att de bofunno sig i sällskap med de mest rutinerade börsmän, hvilka lika väl som de aldra oerfarnaste låtit lura sig. Under de sista åren, som föregingo kriget, började ånyo uppväxa såsom svampar en oerhörd mängd af de aldra vidunderligaste aktieföretag. Man kunde ba satt Chimborazo på aktier och Chimborazo skulle ha funnit subskribenter och hade blifvit noteradt på börsen. Man såg också vid denna tid uppstå en mängd små banker, som under mer eller mindre pompösa och lockande namn erbjödo sina klienter de mest fabulösa förmåner. Många af dessa bank-bus höllo icke ens ut året om. Efter att hafva dragit till sig några hundra tusen francs i depositioner, försvann direktörev eller kassören en vacker dag till Belgien eller Schweiz, och de bedragna fingo som enda utdelningen skifta sig emellan kontorsinventarierna och ett dyrbart, men tomt kassaskåp. — Efter kriget ha dessa spekulationer tagit till mera än någonsin, och det är knappast någon vecka, som man ej hör omtalas, att någon bank stängt och att kassan försvunnit. Men vanligtvis äro dessa amå bankirhus belt obetydliga; de ha sina klienter blott inom sitt eget qvarter, och deras försvinnande utöfvar intet inflytande på den stora börsen. I den passerade veckan ha emellertid några sådana olycksfall egt rum, hvilka till och med under ett par dagar väckte en verklig panism på börsen. Det handlar visserligen icke om någon jemförelsevis betydlig affär, men de personer, som äro eller sägas vara inblandade i saken, äro på olika sätt bemärkta. Finansinstitutionerna i fråga äro La Societe industrielle. Le Credit communal och Le Credit fonicor suisse. Det mest komprometterade af dessa bolag är Le Crdit communal eller fullständigare eSocit anonyme suisse du ctdit communal de France. Såsom namnet antyder är detta bolag på en gång schweiziskt och franskt, d. v. s. stiftarne voro schweizare, men aktieegarne nåstan uteslutande fransmän, dess juridiska säte var i Genöve, men dess administration befann sig i Paris. Bolaget, som var stiftadt 1869 och hade ett grundkapital (naturligtvis fullkomligt fiktivt) af 100 millioner francs, hade dessutom utgitvit 1,400,000 obligationer, hvardera lydande nominelt å 100 fres, men hvilkas kurs å den lilla börsen nedgått till ser å sju fres. Ändamålet dermed var att täfla med Crdit Foncier de France, och obligationerna voro äfven till de minsta detaljer utstyrda i likhet med detta aktningsvärda och solida penningeverks. Likheten sträckte sig äfven dertill, att Crödit communal på samma sätt som Crödit toncier anstäillde utlottningar med ansenliga premievinster (det först utkommande numret vann 200,000 ires), men dervid stannade det också, ty när den senare verkligen infriar utkommande premier och obligationer, så har den förra icke mäktat betala åtminstone dem ifrån sista dragningen, hvilken egde rum d. 21 juni i fjor. — Direktören för Crdit communal var en hr Destrez, som dragit försorg om att låta tillerkänna sig 3 J af det emitterade kapitalet, och i direktionen figurerade för öfrigt baron dspoleta, bertigen af Belluno, general Uhrich och andra fullkomligt hederliga personer, men som af de ansenliga lönerna låtit förmå sig att deltaga i en affär, för hvars bedrägliga beskaffenhet de icke kunde göra sig reda. Vid —n71h— AN —ALLLLAALÄLÅ pss oross och hans följeslagerska tillbak