Göteborgsposten – 4 februari 1873, sida 3

med några stycken kött, som halstradas öfver elden och med begärlighet förtärdes. Vi visste alla, att vi lifnärde oss med en af våra kamraters lik, men ingen af oss talade derom. Sedermera åto vi mera sådant kött, än kokt och än stekt. Det smakade ungefär som oxkött, men blotta tanken derpå kommer mig nu att rysa. Just när nöden var störst, fingo de sigte på sälfångareskonerten Eagle; ombord å denna varskoddes de signaler, som de nödställda gjorde; kaptenen och besättningen å Bagle upptogo dem, behandlade dem med stor vänlighet och förde dem till Sandy Point, hvarifrån de ännu qvarlefvande (kaptenen, förste styrmannen, kocken och fem matroser) af den tjugo man starka besättningen å The golden hind med fartygslägenhet återvände till hemorten. Då de blefvo upptagna af Eagles hade de rott 3:delar af vägen genom Magelhaens sund. Så lyder berättelsen om skeppsbrottet, hvilken dock i vissa detaljer förekommer nog mycket damerikansk.