Göteborgsposten – 3 februari 1873, sida 2

Rörande utvandringen från isynnerhet de östra provinserna af Preussen har en af dep. kammarens medlemmar, Gottberg, gjort en interpellation, till svar hvarå inrikesministern Eulenburg lemnat en del intressanta upplysningar. Dessa visa, att ifrån den preussiska staten under år 1871 (utvandringen under 1872 har dock varit vida större, fastän inga officiela siffror föreligga) utvandrat inalles 38.545 personer. Landtbetolkningens antal har minskats i 17 kretsar i provinsen Preussen, i 21 i Pommern, endast i 6 iPogen, i 27 i Schlesien, i 10 i Slesvigholstein, i 26 i Hannover, i 21 i Westfalen, i 23 i Hessen-Nassau, i 35 i Rhenprovinsen och i 2 i Hohenzellern — inalles i 221 kretsar och 2 öfyeramtsdistrikter. Befolkningen har äfvenledes minskats i en stor del af de mindre städerna, så att folkmängden har efter den sista folkräkningen i den preussiska staten aftagit i 575 städer, men tillväxt i 705 städer, och det i betydande grad. När man sammanräknar stadsoch landtbefolkningen, så har befolkningen i det hela minskats i 193 landkretsar och 2 öfveramtsdistrikt. Den befolkning, som sattes i landtkretsarne, har dels strömmat till de större städerna, dels utvandrat, Flera momenter ha dessutom icke verkat gynnsamt på betolkningens tillväxt, såsom de epidemier, hvilka hemsökt oss, förlusterna under sista kriget och minskningen i födda inom landtvärnsfamiljerna, hvilken kan beräknas till 100,000 (hör! hör!) Ett fenomen, som upprepats under de sista tio åren, är, att utvandringen är störst efter ett krig. De, som komma tillbaka itrån kriget, måste oftast börja sin bana ifrån början. Endast få ha lust att upprepa detta flere gånger. Utvandringen har under året 1864 —665 plötsligt stigit från 12,000 till 18,000 under åren 1866—68 från 17,000 till 26,000, och under året 1872 skall den helt säkert visa sig hafva stigit i en ännu starkare proportion. Detta kan man redan soe af invandringen i Amerika; ty der uppgifves de tyska utvandrarnes antal till 140,000, deribland måhända 60,000 sjelfständige män. Efter en sådan tillökning i utvandrarnes antal brukar emellertid åter inträda en minskning. Lösningen at utvandrarefrågan skall helt säkert kräfva en lång tid, hvars slut vi icke skola upplefva. Lusten till att söka en bättre ställning måste isynnerhet bekämpas på det sätt, att vi genom lagar och åtgärder söka att göra hemmet —————. ..:;:— —-—-— t (Kt— — — — — — — — — —