Göteborgsposten – 3 februari 1873, sida 1

— — —B9———— tog han åter lögnen till sin hjelp och svor att det var hans syster; sedan begrof han henne i en namnlös graf långt bort från hennes hem och lät hennes tröstlöse fader bäst han kunde taga reda på hvad som blifvit af hans enda barn? Hvad tänker ni om en sådan man, lady Clevedon? — Hvad skulle jag kunna tänka om honom, sade Georgie som blifvit dödligt blek, annat än att han var en skurk? — Ey fullkomlig skurk? — Ja, en fullkomlig skurk. — Det gläder mig att ni är nog hederlig att medgifva detta, sade Richard Redmayne i det han kastade Gracces medaljong på bordet med baksidan öppen och porträttet synligt, ehuru denne man är er make. — Hvad menar ni, sir? utbrast Georgio. Ni måste vara vansinnig som kan yttra något sådant. — Se på detta, sade han pekande på miniatyrporträttet, hvems ansigte föreställer det, tycker ni? Ack hur olycksaligt! Hubert Walgrave-Hareross fotografibild, förskönad och föryngrad af miniatyrmålaren, med hvarje tecken till arbete, tankeansträngning och ålder utplånadt, liknade långt mera den elegante baroneten än den allverlige lagkarlen. Georgicis hjerta började vildt klappa, och hennes hand skakade så att hon knappt kunde lyfta upp det olyckliga smycket. Hon tog likväl upp det och betraktade det med en lång förtviflad blick. — Detta är visserligen min mans porträtt, sade hon i darrande ton; men hvad bevisar det? Tror ni att ni