Göteborgsposten – 1 februari 1873, sida 2

(Insändt.) Till Hr Björnson! Då allmänheten erbjudes tillfälle att ännu en gång få afhöra ett föredrag af Eder, tar Ins. sig friheten att i afseende på ämnet för densamma göra följande hemställan. Det ämne, Ni sjelf valt, kommer tvifvelsutan att bereda åhörarna ett angenämt nöje, men, såsom alla enbart estetiska njutningar, blott af kort varaktighet. Det finns likväl ett apnat ämne, som ej blott tilliredsställer fordran på dulce, utan i än högre grad den af Lutile — ett ämne, som allmänheten skulle önska böra behandlas företrädesvis af Er, neml. de norska unionssympatierna. Af åtskilliga yttringar från Norge (t. ex. ang. revisionen af föreningsakten, tullförhållandena, diskussionen om myntreformen, med mångfaldiga andra feensanuna angelägenheter) ha vi på denna sidan ölen fått den föreställningen, att det nu herrskande bondepartiet, ledt af politiska åtventyrare), framgår i allt annat än unionsvånlig riktning. Denna förestöllning måste, just i unionens intresse, antingen häfvas eller bekräftas; ty det är för oss af största vigt att veta med hvem vi ha att handla, vän eller ovän. Af ett yttrande i en tidning, Dagbladet, som ju står Er sjelf så nära, ser det rätt betänkligt ut med vänskapen. Der heter det neml. att ministern Stang borde afgå, emedan han är alltför mycket srensxkven. Ingen är bättre i stånd än Ni, som så väl känner nämnde partis åsigter och syften, att upplysa oss härom, och detta hoppas Ios. att Ni ej skall undandraga Er. Real unionist.