Göteborgsposten – 1 februari 1873, sida 2

ordna saken på detta sätt skall Preussen ansvara för att intet anfall skall göras i Holstein. Jag hoppas snart få det nöjat att helsa eder som kollega. — Blixen-Finecke reste då till Fredrik VII på Glickburgs slott med detta bref, och kungen tycktes i början välvilligt lyssna till hans förslag; men från och med sin fördelsedag d. 6 oktober (då konseljpresidenten Hall, d. v. prins Oscar m. fl. kommo tillstädes) blef han dragen åt ett annat håll, så att han icke mera ville höra talas om detsamma, men hoppades på Dannevirke och på hjelp från Napoleon, hvilket äfven under de sista dagarne i hans lif stod fram i hans förvirrade uttryck på franska. Samtidigt spred sig dunkla rykten om Blixen Finecke som landsförrädare. För att rädda sin heder mot dessa, visade han en dag i riksrådet sitt oref till Hall, hvilken han hoppades vinna för den plan, som han sjelf blifvit aiskuren ifrån. Ty visserligen var han en afsvuren fiende till Hallska politiken; men fäderneslandets nytta gick honom framtör allt. Bismarck vidblef att hoppas på sämja med Danmark, men då han fann, att den danska regeringen, i sin ifveå att göra Eiderstaten till en enhet, lät den Holsteinska förbundsangelägenheten ligga orörd och icke aktade språkordningen i Schlesvig, varnade han i november tillika med flera i det danska riksrådet mot den nya förtattningen. Frågan blir derför om icke Blixeo-Finecke den gången varit ögonblickets man och om icke Bismarck till genomlörande af sina tyska eröfrigsplaner, föredragit ett vänskapligt förhållande till Danmark. Kammarrådet Hans Wilhelm Lange, hvars dödliga frånfälle vi förut omnämat, var född i Köpenhamn år 1815 och uppnådde således en ålder af 58 år. Redan som ung drog honom hans smak för den dramatiska konsten att taga engagement vid ett litet danskt skådespelaresällskap; derefter uppträdde han någon tid i Bergen och vände derpå ånyo tillbaka till Danmark. Vid det omtyckta Mullerska sällskapet gjorde ban sedermera så stor lycka, att dåarande direktören vid det konglige teatret, Chr. Molbech, erbjöd honom engagement. Han debuterade äfven å denna teater nuder spelåret 1838—39 i ÅFrierens besög och YVelva. Han ansåg dock svart att hans bana vid den kungliga scenen skulle gå alltför långsamt, hvarföre han efter några års förlopp vände åter till det Mullerska sällskapet, vill hvars bästa sujetter ban nu hörde. 1844 sökte han plats som teaterdirektör i provinserna. Der tycktes han vara på sin rätta plats. Sitt rykte erhöll han nu såsom den der bäst visste att vid sig tästa goda förmågor, välja en god repertoir och använda den största omsorg vid pjesers uppsättande och mise en scene. Deretter tillbringade han sju år vid kasinoteatern, der han icke allenast gjorde sig ännu mera omtyckt utan äfven började en verksamhet, som utöfvat ett icke ringa inflytande på den danska hufvudstadens samhällslif, i det han som stiftare af dess sekondteater gaf de folkliga förströelserna en ny riktning. Sedan han ånyo en kort tid inträdt vid hofteatern, öfvertog han styrelsen af den till teater ombyggda Hippodromen vid Nörregade. nuvarande Folketeatret. Här började han sina föreställningar d. 17 Sept. 1857 med ett nytt sällskap, till hvars medlemmar räknades de för vår stad bekauta namnen fröken Carpentier (fru Holst) och Mantzius. Langes förvämsta förtjenst som teaterdirektör bestod i hans goda insigt i det dramatiska facket samt den ställning ban iutog till sina sujetter. Ty på samma gång han visste intaga en viss värdighet, var han alltid förekommande och human och sökte ständigt med rättvisa belöna och uppmuntra förtjensten. 1869 firade Lange sitt tjugofemåriga jubileum som teaterföreståndare. Hade han upplefvat innevarande års slut, skulle han ha firat sitt tjugofemåriga jubileum som stiftare af Köpenhamns sekondteatrar Kammarrådet Lange skall länge sörjas, och Där man minnes huru hjelpsam han alltid var och redobogen att gifva föreställningar för välgörande och fosterländska ändamål, skall man förstå, att deltagandet vid bans bortgång sträcker sig vidt utom den krets, som stått i närmare beröring med honom. Richard Wagner, som under de senaste veckorna uppehållit sig i Nordtyskland ock bland annat gifvit konserter i Hamburg och Berlin, hvilka emottagits med stor entusiasm, väntas nu i dagarne till Köpenhamn, FJnelsjinu.