Göteborgsposten – 31 januari 1873, sida 3

Den sista europeiska spelbanken. För ej längesedan fanns i ett boklådefönster i Nizza utstäld en mycket god karrikatyr, framställande spelhus-egaren Blanc i Monaco spelande biljard med en svart och en röd boll. Under bilden lästes: Que ca goit rouge ow noir, qui sorte, Cest toujours blanc, qui gagne. När man ser m:r Blanc med ljudlösa steg ila fram på Nizzas gator, iklädd en lång, mörkfärgad öfverrock, med ögonen betäckta med gröna glasögon och på det långa gråa båret en låg, bredskyggig hatt, så skulle man snarare kunna taga honom för direktören vid någon pietistisk uppfostringsanstalt än i honom ana den bottenrike egaren af Europas sista spelbank. Sedan mr Blanc, på ett högst tragiskt sätt förlorat sin bror, meddelegare i affärerna i Homburg och Monaco, har han sjelf aldrig med sin fot beträdt spelhuset. Han ber omvexlande i Nizza och i präktiga villor i Monaco; ofta beger han sig ut på resor och öfverlemnar då affärens ledning i sin avärfader, mr Wagathus vana händer. Denne sistnämnde var ursprungligen en underordnad, fattig posttjensteman i Homburg, men är au egare af millioner. För öfrigt utmärker sig