Göteborgsposten – 31 januari 1873, sida 1

— — hade kommit till Brierwood, rekommenderad af John Wort som gått i borgen för honom i hvarje hänseende; manner hade haft fritt tillträde till Clevedon, och Wort hade visa sig angelägen om att i hvarje hänseende visa sig tjenstaktig mot honom. Han erinrade sig det stormiga uppträdet i det lilla kontoret i Kingsbury och John Worts vägran att namngifva den brottslige. Ja, mordet var utrönt. Denne dagens hjelte, mot hvilken alla menniskor smålogo, var den man som beredt hans barns undergång. Den vilda törst efter hämnd, som bemäktigade sig honom vid denna upptäckt, mildrades ej af något inflytande. Under sista åren hade ella hans tsnker, drömmar och önskningar gått ut på ett enda mål hämnd. Hvilka religiösa känslor han än kunnat hysa i sin ungdom — och ganska få unga män som lefva i ett oskyldigt hem äro irreligiösa — hade de nu blifvit förqväfda af denna själsförstörande sorg. Ej heller hade den erfarenhet han förvärfvat ute i Australien varit utan menligt inflytande på hans karakter. Den hade alstrat en hänsynslöshet i lynnet som lätt kunde öfvergå till lagbrott. På alla de följder, som en handling at hämnd och förtviflan kunde medföra, tänkte han ej. Han resonnerade lika litet som en vilde skulle ha resonnerat; men sedan han, såsom han trodde, en gång funnit sin fiende, gingo alla hans tankar ut på en enda sak — utfinnandet af ett lämpligt sätt att uppgöra affären dem emellan. Han satt på sin stol och begrundade den saken, då sir Francis Clevedon gjorde sin rund kring bordet. Det blef en ganska långsam rund, ty baroneten hade mågonting