Göteborgsposten – 30 januari 1873, sida 2

klockans ljud åtminstone välkommet för sir Francis vänner, hvilka ej dröjde att skynda in och taga plats vid bordet. Georgie var synbarligen lycklig der hon satt midt emot sin tillbedde man vid denna deras första stora bjudning, ty hon insåg att festen var i allo lyckad och att allas ögon voro riktade på dem båda. Alla fönstren stodo öppna och glädjeljuden från tälten och den stora gräsplanen blandades på ett behagligt sätt tillsammans med de muntra rösterna derinne. Hvad som ej minst bidrog att göra den älskvärda värdinnan lycklig var tanken på, att hennes underhafvande för en enda gång kunde riktigt roa sig. Klockan var nära tre då mr Redmayne för att vinna inträde framvisade sitt kort vid södra grindvaktarstugan, som denna dag bevakades af en poliskonstapel från polisvaktkontoret i Tunbridge, hvilken gaf landtbrukaren en annan biljett som skulle förskaffa honom inträde i arrendatorernas tält. — Ni gör bäst i att skynda på, sir, sade poliskonstapeln i vänlig ton; arrendatorernas middag börjar precist på slaget tre. — Jag har ej tänkt deltaga i någon middagsmåltid, svarade Richard tvekande; jag har endast kommit för att se mig omkring litet. — Ej deltaga i middagen, mr Redmayne! utropade polismannen, som många gånger sett egaren af Brierwood. En så fin middag som denna blir har ni aldrig ätit; var derföre ej så enfaldig att ni färsakar den!