Göteborgsposten – 30 januari 1873, sida 2

————— —————— Göteborg d. 30 Januari 1873. Våäåderlekstelegrammet af gårdagen från pariserobservatoriet till härv. bandelsförening meddelar, att svag vind och klar himmel sortforo i England och Frankrike. Vintern. Långt omsider har väderleken, sedan några dagar, inträdt i ett skede mera öfverensstämmande med årstiden än man vågat hoppas skola tlifva fallet under denna vinterperiod. Vinden, som en tid varit sydlig öfvergick natten till igår till fullt ostlig, samtidigt hvarmed starkare köld inträffade, gårdagsnatten uppgående till 5 å 6 grader samt igår till 3 å 4 grader under fryspunkten, Tidigt på e. m. igår öfverdrogs himlen af tjocka moln, hvilka torde förebåda att snö nu äfven är i annalkande. Mindre vattendrag härstädes ha under sista dagarne isbelagts, hvarigenom Göteborgs Skridskoklubb å ÅTrädgårdens damm nu kunnat börja sina länge efterlängtade animerade idrotter. Musik. I afton gifves i Frimurarelogens pelarsal den första af de abonnerade soireerna för kammarmusik. De tre aktade musikidkare, som undertecknat inbjudningen, äro hrr Hultgren, Brassin och Marschner, hvilka, hvar för sig, den förstnämnde sedan flera år tillbaka och de båda sistnämnde efter Musikföreningens bildande, härstädes förvärfvat sig rättmätiga anspråk på vår musikaliska allmänhets lifligaste erkännande. Programmet för aftonen upptager Schumanns A-durs-qvartett, sonat för piano och violin af Grieg, vårt broderland Norges icke minst genom en anslående originalitet mest framstående tonsättare, samt Trio, Ess-dur, för piano, violin och violoncell af Schubert. Dessa tillfällen avt få lyssna till de tonskapelser, i hvilka mästarne öfverge den storartade och mera invecklade instrument-apparaten för att med enklare medel tilltala och röra åhöraren, skola utan tvitvel ej lemnas obegagnade af någon verklig musikvän. Björnstjerne Björnson inledde sitt tredje föredrag med omnämnandet at Grundtvigs uppträdande mot latinismen och påpekade dennas framträdande såsom förtryckande först i det politiska, så i det kyrkliga och slutligen i kulturlitvet, försåvidt det erhållit sin riktning af vår skolundervisning. Grundtvig ville häfda folkelighedens rätt vid all undervisning och ställde denna folkelighed i närmaste samband med kristendomen: kristendomen i folklitvet kunde göra underverk. Men väckandet af den religiösa åskådningen och känslan, eller en verkligt religiös folkanda, trodde han i hög grad befordras af undervisning i den fornnordiska mythologien. Han såg i de gamla gudalärorna folkens spådomar om sig sjelfva och ansåg den fornnordiska uppfattningen af det godomliga och verlden vara så idealistisk, att hon kunde anses som en förberedelse till kristendomen. Historien bure spåren at andens gång här på jorden, och han ville än en gång höra Gud tala till folken, ville Be i all borgerlig verksamhet kristendomens inflytande till äfven jordisk lycka och välgång. I vår nordiska gudalära och i den mosaiska såg han en inledring till den verldsåskådning och den uppfattning af menskliga förhållanden, som måste vara den rätta, den naturligaste, det vill säga den kristliga, då han deremot i den romerska fann endast egoism och menskliga beräkningas. I sin Medeltidens historia hade också Grundtvig frambållit goternas välgörande inflytande på såväl samhällsbildningen som på samhällsteorierna och konsten. Och ehuru vi kände den väg, på hvilken vår utveckling framgått, afkastande romanismens ok, hade vi dock sedan dragit in romersk kultur och ville inlägga romersk realism i den gormaniska rubevisthod-,F, som vore vår solkstams bästa arf: vi ville förstöra den med egoistiska beräkningar hos våra barn, vi vile förstöra den med examensväsende och detta beräknande af, denna anläggning på yttre fördelar, som talaren ansåg hafva ett modernt uttryck i fransmännens känsla för la gloire. Fädrens tankar, känslor och handlingar borde enligt Grundtviga åsigt vara det första töremålet för undervisningen. De anlag vi artt gjorde oss särskildt mottagliga för denna