Göteborgsposten – 30 januari 1873, sida 1

tons, Tyskland 1, 175,000 tons, 0. 1,014,000 tons — så att Norge först skulie bli det 4:e landet i ordningev. Jag vill nu nämna min sagesman, nemligen auditör A. Wulfsberg, som i sommar i Köpenhamn ch Berven höll föreläsningar ösverRorge, naturlige Velstandskilder, hvilka föreläsningar nyligen utgifvits i tryck. IIan uttalar deri, att endast Eagland och Förenta Staterna obetingadt öfvergå Norge; med Nordtyskland ha vi i åtskilliga år kämpat om företrädet, men oaktadt tillsörlitliga uppgilter saknas för år 1870, finnes dock grundad anledning tro, att öfvervigten till en just icke så ringa del sör ogonblicket är på vår sida. År 1850 hade vi endast 4200 fartyg med 145,000 komm.-lästers drägtighet, år 1860 5900 med 270,000 komm.-läst., men vid slutet af år 1870 7000 fartyg med 487,000 komm.läst. Sveriges handelsflotta uppgifves till endast 340,000 tons och jemnbördig med Spaniens, Österrikes ech Greklands samt den 10:e i ordningen i verlden. År 1850 representerade Norges handelaflatta ett värde af 7 mill. spdr, men år 1870 ett värde al omkr. 30 mill. spdr. Nettovivete af skeppsrederiet har under de sista åron utgjort 2!(, å 3 mill. spdr och de sjöfaran förtjenster i hyra och proviant 5 d 6 mill. spdr, hvilket utgör 100 å 120 spdr pr individ för de 50,000 man, hvilka utgöra vår handelsflottas besättnipg. Frågar man erfaroa sjömän: iIlvilken del at Norge ställer fram de bästa matroserna: så blir svaret allid: trakterna omkring Tönsberg! berifrån rekryteras under de eonare åren alltid sällångarefartygens manskap. Dessa torde derföre helt eäkert kunna anses som de bästa sjömän i verlden, och ingenting är vanligare än att de börja som fattiga -Kaphapojkar, arbeta sig upp till fartygsbetälhalvare -med andel i vinsten och på äldre dagar draga sig tillbaka till en af dessa präktiga gårdar, bvilka ligga kriogströdda på oarne omkring Tönsberg, i besittning al en betydlig förmögenhet, hvilken hufvudsakligast är nedlagd i fartygsandelar. Denna småstycknirg af fartyg som eger rum utetter hela Vestlandet, är a tvilvel till en del orsaken till vårt obetys sa lande märkliga öfverlägsenbet i skeppsrederl; så snart en tjenstflicka eller drärg törtjent sig 20 d 25 spdr, insättas dessa i 1300:delneller Vsoo:del af ett fartyg, och så undan för undan, när nya småkapitaler läggas upp. Hela kustbefolkningens förkärlek för hafvet och förakt for landtbruket, hvilket i Vestlandet öfverlåtes åt qvinnorna, är orsaken till att hela kuststräckan mellan Stavanger och Throndhjem ligger så godt som ouppodlad. Fisket inbringar nemligen en hvar bland kustens manliga befolkning eå mycket kontanta penningar, som han beböfver till kläder, kaffe och tobas, derföre vansköter han 8 gård. Sillfiskets aftagande anses också ej som nägen så särdeles stor olycka, emedan allmogen nu blir tvungen att uppodla sin jord. En följd af vår handelsflottas oerhörda och oupphörliga tillväxt bar blifvit, att bristen på dugligt sjöfolk beständigt blir allt mera kännbar, enär, man nödgats gå längre upp i det trän hafvet aflägsna landet för att anskaffa folk till sartygsbesättol arne. Rymvingarne i utlandet ha äfven skoffst oss at med flera tusen dugliga sjömän. Nu ha klagomålen ötvar bristen på dugligt sjölolk för att fylla de luckor, som de afgängna efterlemnat, blifvit så högljudda, att Kristiania Soemandsförening på upprepade sammankomster ofverlagt om saken. Resultaten af dessa förhandlingar ha nyligen blitvit offentliggjorda och skickade till landets öfriga förenirgar ar liknande art. Först bohandlades frågan om att utrusta öfningsfartyg, å hvilka pojkar kunde uppfostras till dugliga sjömän, men förslaget härom förkastades, dels dersöre att man ansåg sådane fartyg skola bli alhför dyrbara och dels derföre att det antal sjömän, som hvarje år ertordras för att fylla luckorna, beräknas till 1000 å 1500 unga män, hvadan det antal, som kunde erhållas från öfaingslartygen, skulle bli alltför obetydligt. Under förhandlingarne upplystes, att fartyssbesålaafvarne nästan aldrig äro hugade för att taga med tig ej sjövana gossar. Man kom af denna anledning in på frågan om alt verka derför, att i Norge, likasom i andra länder, stiftades en lag om ovilkorlig skyldighet för hvarje på utrikes ort Beglaude sjökapien att mediaga lärliogar; äfven detta försiag föll, hvaremot föreningen enades om att faamlägga frågan till sk-ppsredarnes, sjokaptenernas och landets öfriga sjömannafören ngars allvarliga öfvervägande. Kristiania asjomannaförening åtnjuter stort anseende, ocu rörande deras otrade ei mycken tid aft amna St 4:. 2