Göteborgsposten – 30 januari 1873, sida 1

Han hade ej mycken tid att egna åt dylika betraktelser, ty skålarne följde hastigt hvarandra. De lojala och ceremoniösa skälarne för sir Francis Clevodon, lady Clevedon och miss Clevedon, -öfverste Davenant, John Wort, förvaltaren, mr Holby, den äldste och mest inflytelserike förpaktaren, som nedlåtit sig att taga plats vid det lägre bordet, ehuru hans betydenhet berättigade honom till förnämsta platsen vid det högre bordet — alla dessa och många andra skålar föreslogos i lämpliga ordalag af mr Haurcross, och efter hvarje skål uppstod ett bifallssorl som knappt ville taga någon ända. Mr Harcross tyckte att dessa menniskor aldrig ville sluta att äta och dricka. Klockan var blott half fyra då allt var förbi och han bland hopen kom ut ur tältet med Jane Bond vid sin sida; men honom förekom det som om denna middag räckt ett helt dygn. Nu började en musikkår från London att uppspela dansmusik. — Ni måste låta mig få sista valsen med er, sade mr Håreross i det han kastade sig ner i gräset bredvid miss Bond som satt sig på cn bänk under träden. IIvilken lättnad det är att ha kommit ut i fria luften och få inandas doften från granarne efter den atmosfer som rådde inne i tältet! — Jag kan ej valsa, svarade miss Bond och slog ner ögonen. Min far har alltid sett sig emot dans, så att jag aldrig fått tillfälle att öfva mig. Mr Uarcross tillslöt ögonen och slumrade några minuter, under det musikkåren från London spelade dana