Göteborgsposten – 28 januari 1873, sida 1

ä d d — skildt mot finansministern, emedan han hva! ken i afseende på grundskatternas eller indol ningsverkets afskaffande visat något tillmötesgående, Tal. förmenade äfven att förtjensten af förslaget om kronobrefbäringens afskaffande icke tillkom finansministern utan — poststyrelsen. Detta påstående var icke exakt, men det faller sig ej så noga. Slutligen antydde tal. att landtmannapartiets åsigter i beskattningsväg nu eknlle komma till heders; att endast inom rådkammaren hade man icke kommit till insigt om tidens kraf; men tal. hoppades dock att snart skulle andra åsigter göra sig gällande i konungens råd. I detta förmodar jag, med anledning af grefve Posses och frih. Ericsons öfversvallando bevågenhet för statsrådet Weidenbjelm att han med nämnde berrars samtycke, måhända i deras angenäma sällskap, får stanna qvar. Deras smeksamma uttalanden till den sistnämnde erinrade om Don Juans ord (med en liten förändring): Du skall ej fruktan bära, Kom, följ oss till vårt slott. Hr Jöns Pebrsson, som är handelsman och mycket praktisk, var icke benägen att förskottsvis loforda krigsministern. Dermed ville han vänta, tills han fick något att tacka för. Men nämnde talare, som vid flera föregående riksdagar alltid egnat en speciel uppmärksambet åt törsta hufvudtiteln, inskränkte Big nu — ehuru rätta ögonblicket väl varit inne för honom att pålägga sina vänner grefve Posse och frib. Ericson isynnerhet att nedsätta kungslonon— till att blott ytterst lätt vidröra nämnde hufvudtitel. Hr Gumaelius delgaf statsutskottet dels åtskilliga välmenande råd i anledning at finanammisterns förslag att ölverflytta åtskilliga bestyr från riksgäldstill statskontoret, dels en splitter ny plan för len norrländska sv.tsbanans sträckning; men af br divilministerns meddelade upplysningar framgick att ur Gamas.ius icke larer vara rätt väl orienterad i Norrland, så att statsutskottet troligen lägger bana förslag ad acta. Förofrigt är han smalspår g; men i anledning deraf upplyste hr eivilomistern att till och med i Norge börjas hängifvenhet för smalspårighetssystemet att deklinera, och att prisskillnaden mellan smalspåriga jernvägar och bredspåriga med lätt öfverbyggnad är ganska obetydlig. Antasligen blir dock hr Gumealius tramgent smalspårig, och det tycker jag han gerna kan få vara. Emellertid förklarade häradshöfd. Staaff att i Norrland var man-mycket belåten med regeringens jernvägslörslag. Jag torde ej behöfva upplysa att sinansministern — human som alltid — till besvarande upptog allt det som borde besvaras. I början af detta bref skref jag: återigen en ötverraskning—; men jag hade bort skrifva tre öfverraskvingar. Den törsta bestod i grefve Posses åtgärd att gissla sig sjelf, hvilket af en protestant torde vara utan exempel. Den andra bestod i nämnde grefves och frih. Ericsons sirensåoger tör krigsministern) och , Den tredje bestod i förbamälde friherres oförbehållsamt uttalade hopp om en minisier etter hans hufvud. Vill man såsom en fjerde öfrverraskning anteckna att blott toå at landtmannapartiet expektorerade sig vid ett eå lockande tilltälle, så har jag intet deremot att invända.