Göteborgsposten – 27 januari 1873, sida 1

Finansministerna anförande till atatsrådsprotokollet af den 10 dennes, hvilket handlar om möjligheten af skattelindringars medgifvande, hade följande lydelse: De stora öfverskotten och möjligheten att fylla statsverkets behof och derutöfver kunna lemna de för anläggning af enskilda jeruvägar utlofvade lån utan anlitande af hela beloppet af tillgångarna måste framkalla tanken på, huruvida ej äfven vid denna riksdag förslag till skattenedsättningar skulle kunna göras och då i främsta rummet, huruvida ej de förslag dertill, hvilka vid sista riksdag af K. M:t gjordes, men ej af riksdagen biföllos, nu borde förnyas. Ehuru lifligt öfvertygad jag än fortfarande är om dessa skatters olämplighet, anser jag mig emellertid ej böra tillstyrka E. K. M:t att törnya förslag till skattenedsättningar, hvilka vid sistlidne riksdag blefvo afslagna. Ej heller anser jag några nya sådana förslag nu böra framställas. Verkningarne af de stora tullnedsättningarne vid sista riksdag äro ännu ej kända. Lika litet kan ännu med någon säkerhet beräknas, i hvad mån tillfälliga och för framtiden ej påräkneliga konjunkturer medverkat till statsinkomsternas utomordentligt hastiga tillväxt. Deremot är redan tydligt, att denna tillväxt varit åtföljd af en stegring i omkostnadernas belopp, såsom synnerligast för jernvägstrafiken, hvilken stegring möjligen kommer att fortfara äfven om inkomsterna ej vidare skulle i samma förhållande ökas. Dertill har den goda tiden varit åtföljd af en förhöjning i alla lefnadskostnader, hvilken måste framkalla oafvisliga anspråk på förhöjning i embetsmännens löner. Enligt min äsigt bör derför bankovinsten säväl som de öfverskott af fjolårets inkomster, hvilka möjligen kunna utöfver beräkningen uppstå, användas till minskning af statens upplåning. De blifva derigenom icke blott i sig sjelfva nyttigt brukade, utan påskynda ock, genom förringande af statsverkets till ränta och amortering å de fonderade lånen utgående dryga utgifter, den tidpunkt,