Göteborgsposten – 27 januari 1873, sida 1

Han kunde tänka sig henne gående stödd vid hans arm till den landtliga festen, han kunde se hennes ansigte sådant det skulle ha strålat af glädje; han kunde se de blå ögonen tindra vid åsynen af det vackra bjudningskortet; han kunde föreställa sig huru hennes barnsliga sinne skulle ha intagits af fröjd öfver denna bjudning och huru hon skulle ha förvarat bjudningskortet såsom en helig relik långt efter sedan festen var förbi. Med henne skulle han ha druckit det enkla, oskyldiga nöjets bägare till dräggen; utan henne föreföll en sådan festdag honom endast ledsam och plågsam. Han stoppade bjudningskortet i sin ficka och skulle ej vidare ha tänkt på saken om han fått tänka på hvad han ville. Men denne frihet blef honom ej förunnad; det var omöjligt att nnder den vecka som föregick sir Francis Clevedons födelsedag lefva utan att höra festen på Clevedon omtalas. Äfven han, som så sällan gick utom sitt hem, kunde ej undgå den allmänna uppståndelse som denna fest på förhand förorsakade. Clevedonfesten var den krydda mrs Bush använde för hvarje rätt som hon serverade honom. Förgäfves sade han sig vara fullkomligt likgiltig för alltsammans. Så laddad som hon alltid under denna tid var med nyheter måste hon söka att på något sätt gifva luft åt dem, och alldenstund hennes gode man för det mesta var frånvarande, hade mr Redmayne förmånen att i första handen få del af dem. Hon kunde ej sätta sin fot utom gården utan att få höra något om Clevedonfesten. På morgonen fick hon för första gången höra alas om det fyrverkeri som skulle bli och om de perso