Göteborg d. 27 Januari 1873. Björnstjerne Björnsons andra föreläsning hölls i lördags mellan kl. 7—8 e. m. Alven denna gång, liksom i onsdags, hade en mycket talrik samling åhörare infunnit sig — ett ojäfaktigt vittnasbörd derom, att allmänna omdömet i afseende på hr Björnsons talang såsom söreläsare talar lika lifligt till förmån för densamma nu, då hans ämne är grundtvigianismen, som under den serie föredrag han för något mer än ett år sedan härstädes höll om den italienska renaissanceperioden. Hr Björnson började sitt föredrag med att framställa den period af Grundtvigs lif, då han, omkring 40 år gammal, åter blifvit prest och velt Köpenhamn till vistelseort. Det var den tiden då den tyska bibelkritiken framträdde, och denna kritik som hotade bibelns både anda och innehåll väckte i Grundtvigs själ den djupaste sorg och oro för kristendomen. Han har skildrat sin kamp och sin vånda under denna tid, huru han läste, grubblade, skref och bad, till dess i ett välsignadt ögonblick den öfvertygelsen, liksom framhviskad af en inre röst, gjorde sig gällande hos honom, att det var i döpelseförbundet, som grunden låge att söka till det kristt na lifvet. Genom denna lära, då den försframställdes, ädrog han sig en mängd motståndare och en liflig strid inom det teologiska lägret uppstod, en strid som nu pågått i åratal; men många af dem som började att strida mot honom ha sedan öfvergått på hans sida och tackat honom för det han gifvit döpelsen den plats som tillkommer densamma. Tal. omnämnde några af dessa och gick vidare i sin skildring rörande den nyssnämnda läran, hvarvid han framdrog det stöd den egde i bibeln och åtskilliga kyrkofädere