Göteborgsposten – 27 januari 1873, sida 1

Från Riksdagen. Kamrarne hade i lördagens sammanträden genom statsrådet Berg fått mottaga dels K. M:ts skrifvelse om förordnande af en statsrådsledamot att utöfva den befattning med riksdagsärenden, som onligt Y 46 af riksdagsordningen tillkommer ; en ledamot af statsrådet; dels följande k. propositioner: 1:o om upphäfyande af det stadgande uti presterskapets privilegier af den 16 Oktober 1723, enligt hvilket presterskapets samt akademie-gymnasiioch skolebetjentes, äfvensom deras enkors och omyndiga barns gårdar och lägenheter i städerna förklarats fria från borgerligt besvär och tunga; 2:o om beviljande af vissa förmåner for enskilda jernvägsanläggningar, samt 3:o om åtgärder till betryggande af skogens framtida bestånd och bevarande af lapparnes renbetesrätt inom Westerbottens och Norrbottens lins lappmarker. Vid remissen af justitie-ombudsmannens berättelse anhöll i Första kammaren grefve C. G. Mörner, att, då i berättelsen ingenting förekommer om kammarrätten, eburu allmänheten bade sig bekant, att justitieombudsmannen mot nämnda verk rigtat åtskilliga anmärkningar, lagutskottet måtte taga saken i öfvervägande och med utlåtande till riksdagen inkomma; ty hvarken grefve Mörner eller kammarrätten ville åtnjuta öfverseende, utan endast rättvisa. (Denna berättelse blef af Andra kammaren remitterad utan diskussion). Vice talmannen i Första kammaren yttrade härefter ungefär följande: Vårt brödrarike Norges Grunlov säger, att konung skall krönas; vår grundlag säger derom intet, men våra fäder följde hjertats maning, då de anhöllo, att, sedan ny konung helsats, ban måtte i Herrans tempel fästa kronan på sitt hufvud. Tal:n antog, att man äfven nu ville iakttaga gamla tiders bruk och anhålla, att konungen måtte låta kröna sig och sin gemål och dertill bestämma dag under riksdagens sammanvaro. Tal:n anhöll slutligen, att kansli-deputerade måtte inkomma med yttrande om det förslag, hvartill den omförmälda frågan kunde föranleda, hvilken hemställan af kammaren bifölls. (Vid föredragning i Andra kammaren af samma förslag, väckt af v. talmannen, blef ärendet bordlagdt). s Härester föredrogs kongl. propositionen om statsverkets tillstånd och behof, då grefve v. Platen först uppträdde med ett längre skriftligt anförande, hvarat hufvudsakligen framgick, att något egentligt kustförsvar ej vinnes genom en sammanslagning af skärgårdsartilleriet och flottan, utan att en sådan snarare innebär en återgång till den stora flottan. Chefen för sjöförsvarsdepartementet upptog till besvarande åtskilliga af de mot den k. propositionen rörande 5:e hufvudtiteln gjorda anmärkningar, och lofvade att vid frågans framtida behandling i kammaren yttra sig mera omständligt i ämnet. Hr gretve Henning Hamilton fäste sig till en början vid 5:e hufvudtiteln och fann det föreslagna godt, då det ännu kan dröja länge, innan landtarmen blifvit organiserad. Hvad utgifter och inkomster i allmänhet beträffade, yttrade tal:n, att stora öfverskotter och stora brister medföra olägenheter, men att man bör söka beräkna så rätt som möjligt. Vissa beräkningar i den k. propositionen föreföllo talaren godtyckliga eller saknande fast grund, såsom telegrafverkets inkomst, hvilken beräknats till 783,000, ehuru inkomsten 1872 utgjort 960,000 och den årliga tillökningen å denna inkomstkälla kan anslås till 5 .. Afven i afseende på hvitbetssockertillverknings-afgiftens beräknande tal:n hadenågra anmärkningar att göra. Rörande anslag till en förökad generalstab ansåg tal:n, i olikhet med mången annan, att denna vigtiga fråga ej bör kunna uppskjutas, fastän icke allt, som rör landtförsvaret, kan beviljas; ty bildandet af en kunnig och öfvad generalstab skall i hög grad bidraga till lösning at den stora frågan. Vidare yttrade sig grefven om de professorer vid begge universiteten (ej mindre än 10), som äro berättigade till emeritilöner. K. M. har blott föreslagit dylika åt fyra professorer, och tal. ansåg, att dessa löner må åtnjutas endast af dem, som deriill äro berättigade. Flera professorer äro nu i en ålder af 60—65 är. Tal. fann sig skyldig säga riksdagen, att blott ett fåtal professorer sköter sina tjenster, och att detta ginge an, om det funnes tillräckligt med adjunkter, och att i Lund nyligen en adjunkt till undervisningens skada blifvit ryckt från sin verksamhet och förflyttad till en administrativ befattng. Er Wallenberg hade åtskilligt att anmärka mot den juridiska bildningen i vårt land och begagnade tillfället att tälla några skarpa uttryck om Högsta domstolen, hvilka han dock senare, efter justitieministerns uppträdande till försvar af ifrågavarande institution, modefierade; men han försäkrade, att han ville offra mycket, om större klarhet kunde vinnas i bvad juridisk rätt angår. I afseende på 5:e hufvudtiteln hade tal. egentligen att anmärka, att man af sparsamhet gjort kadrerna i de yngre