Göteborgsposten – 24 januari 1873, sida 3

del sbohag, enkannerligen en säng. Fullkomligt fri, som han trodde, och belåten med sin affär gifte nu mr Deon utan ringaste samvetsskrupler om sig med ett hyggligt fruntimmer. Det är tvifvel underkastadt. om juryn skall se saken från samma sida som den anklagade. Hårklyfveri. En korresp. från Gefle till en landsortstidning meddelar följande om ett ganska egendomligt mål, som för kort tid sedan utagerats inför nämnde stads rådbusrätt: En fältskär och barberare vid namn Isberg der i staden hade börjat finna att fältet för hans verksamhet bade fått en alltför stor inskränkning och ville skjuta skulden dertill på ett par stackars perukmakare och hårfrisörer, Norgus och Baumgren, emedan de efter hans åsigt sammanblandat begreppen skägg och hår, något som hr I. ansåg en perukmakare aldrig borde lägga sig till last. För att finna ett medel att sätta p för ett dylikt ofog, tager han fram kongl. förordningen af d. 18 Jan. 1861 angående fältskärsyrkets utöfvande och börjar studera densamma, men hinner ej längre än till 1 paragrafen, då han springer upp från sin stol och förtjust utbrister: eder ha vi detl Det är klart som dagen, att ingen annan än en examinerad fältskär har rättighet att betjena allmänheten med rakning, ty det står ju tydligt: att de förrättningar, som ti: ära fältskärsyrket, äro bland annat rakning. Man behöfver ej vara slugare än jag, tänkte br I, för att tydligen inse, det just denna tolkning är den enda rätta. — På grund häraf och på hvad 10 3 i samma förordning innehåller instämdes nu ofvannämnda härfrisörer att stånda till ansvar för ingrepp i fältskärsyrket. Begge inlemnade skriftliga svaromål, hufvudsakligen af innehåll, att som de funnit barberarne genom klippninggöra intrång i deras yrke, så hade de ej heller ansett sig behöfva inskränka sin verksamhet endast till eperuken, utan hos vällofliga magistraten anhållit att få butsträcka friseringen till kinder och haka, hvilket (dem) beviljats. Såsom en närmare utveckling af den djupsinniga åsigt, till hvilken ban vid studerandet af ofvan citerade 88 kommit, inlemnade äfven hr I. en skritvelse, deri han på ett originelt sätt sökte bevisa, att det Åsåledes är uppenbart, att ingen annan må betjena allmänheten med rakning, än den som aflagt behörig fältskarsexamen. Emellertid tyckes det ej ha varit lika uppenbart för höga vederbörande — om detta kommer sig deraf, att de äro utrustade med skralare törståndsförmögenheter än hr I, kan jag ej afgora — ity och emedan de fällde ett utslag, som förklarade Isbergs i målet jramställda påstående till alla delar ogillade-Men som den medgifna tillåtelsen att kutsträcka friseringen till kinder och haka ej på samma gång innebåller tillåtelse att dertill begagna — rakkulf, torde frågan ännu ej vara till alla delar afgjord och, efter hvad jag hört, lär också hr I. funnit sig mindre belåten med utgången och derföre dragit det högvigtiga målet infor högre domstol. På en maskeradbal i Norrköping häromdagen hade en person klädt sig på följande konseqventa och komiska sätt: svarta kläder, svart hatt och svart mask; vidare skjortbrost, löskrage, halsduk, manchetter och ärmkuappar, allt svart. Till och med urkedja, berlocker och — näsduk voro svarta, och för att riktigt vilseleda hade han försett ig med fyra olika svarta snusdosor, naturligtvis nnehällande Swartzens snus. i