Göteborgsposten – 24 januari 1873, sida 1

dotters böjelse. Hon gick derföre tidigt på morgonen till Tunbridge Wells, inträdde i den bod der hon brukade göra sina uppköp och valde ut sitt klädningstyg. På eftermiddagen skötte hon sin nål med en nästan feberaktig ifver och uppmuntrad af tankarne på kommande triumfer. Hvad folk skulle begapa hennes gula klädning, förfärdigad i samma stil som lady Clevedons morgonklädning! Hon smålog triumterande vid tanken på den afund hon utan tvifvel skulle väcka hos de öfriga flickorna, som med all säkerhet skulle vara iklädda mera anspråkslösa drägter. — Jag undrar hvad han skall tycka om den, sade Jene för sig sjelf, och denne ham som intog en så vigtig plats i hennes tankar var ingalunda hennes fästman Joseph Fiood, utan hennes nye beundrare Weston Vallory, som efter sitt första sammanträffande med henne funnit anledning till att flera gånger gå till södra parkgrinden. Det hördes ett hårdt slag på trädgårdsporten under det hon satt och arbetade i solskenet. Musslinsstycket föll ur hennes händer och hon såg hastigt upp i det en djup rodnad färgade hennes kinder. Men den person som slagit på porten var ej den person hon tänkt på, och bon tog åter upp sin sömnad med en något otålig åtbörd och fortfor att sy. Den som kom var ingen annan än Joseph Flood. Hon kunde knappt heller vänta någon annan, ty mr Vallory brukade aldrig gå in i trädgården. En kurtis med en lendtlig skönhet föreföll honom angenäm nog, men Weston hade för stor respekt för sitt eget rykte för att utsätta sig för faran af att bli sedd i grindvaktarstugans trädgård, i sentimentalt samspråk med trädgardsmästarens