Göteborgsposten – 24 januari 1873, sida 1

kassa i Stockholm af minst 400, 000 rdr, hade alltså Skandinaviska Kreditaktiebolaget såsom vexligsombud för dessa tretton banker bort för deras räkning den sista december innehaft dem tillhöriga vexlingsmedel til ett sammanräknadt belopp af minst 5 mulioner rdr. Uti den till finanedepartementet inkomna rapporten uppgifvas emellertid de hos bolaget innestående vexlingsmedlen uppgå till blott 4,891,945 rdr 13 öre. Vi må icke dölja för vära läsare, att vi der åter hafva något, som är oss för svårt att begripa. Bolagets egen riksmyntkassa i hufvudoch aldelningskontorenuppgitves vid samma tid 1ll. sfdr rmt 1,700,989: 92 Om härifrån afdrages beloppet af bolagets då utelöpande postremissvexlar (hvilka vid uppvisandet måste inlösas och för hvilka alltså kontant kassa alltid bör finnas att tillgå) om or 1,449.529: 90 så återsär Rar Rat 251,460: 02 Man kommer sålunda till den nog besynnerliga beräkningen, att bolaget, som har tre kontor, vid alla dessa skulle ega en kassa af tillhopa endast omkring 250,000 rdr för att inlösa alla sina öfriga å vista förbindelser, bland hvilka ensamt på uppoch afskrifoingsräkning innestod en summa af 12,345,539 rdr 61 öre. Vi våga icke yttra någon å-igt om, huru detta förhållande skall förklaras, men skulle önska, att det nöjaktigt kunde ske. Som siffrorna nu i rapporterna framträda, trotsa vi hvar och en att blifra rätt klok på detta och det ofvan påpekade forhållandet. Då det är allmänt kändt, att uttagningen från riksbanken af derstädes innestående behållningar mot slutet af året var så stor, utt bankens förråd at sedlar på högre valörer tog alldeles slut, men att dessa åter inflöto i riksbanken d. 2 och 3 jan., eå måste man de-su:om medge, att inventeringarna och uppvisningarne af de enskilda bankernas vexlingskassor i Stockholm vid hvarje qvartals slut icke motsvara eitt syfte, och att vårt penaingväsende genom det, etter hvad som synes, på senare tider införda sättet att utlåna de enskilda bankernas vexlivgskassor, hvilka skulle utgöra sedelinnebafvarens säkerhet. råkat in på någon villovåg, på hvilken det torde vara af vigt, att de icke fortskrida. Då vi antydt såsom vår mening, att de gällande föreskrifterna rörande vexlingskassorza kringgås, är det oss ett nöje att tå instämma med vår medbroder på plat-en, Hendelstidningen, i dess i en redakronsuppsats framställda önskan, att inventeringen uf vexlingskassorna månauigen måtte ega rum på dag, som för de enskilda barkerna och deras vexlingsombud icke på törhand vore uppgifven, hvarigenom det måhända blefve möjligt att bringa någon reda i dessa förhallanden. För öfrigt hysa vi den förmodan, att finanswinistern, efter tagen kännedom af det väntade sammandraget ofver de enskilda bankernas och deras vex ingsombuds ställning, icke skall underlåta att gilva ytterligare föreskrifter, på det att allmanheten i en så vigtig tråsa måtte få allt på det klara. Mun nöjer sig icke nu för tiden u el den såkerbot, som ligger i den personliga aktning och det ortroende, som man mäste skanka ledarne al våra penninginrättningar; det sordras något mera: man vill hatva siffror, som tillfredsatalla, siff or och beräkningar, som hvar och en kan sorstå; och denna iordran är i sanving icke för stor, då tryggheten i landets ekonomiska ställning är i så hög grad beroende af det, som blitvit stadgadt för sedelinnabafvarnes sakerhet, men svärligen kan uppbaras af en blind tillit.