Göteborgsposten – 24 januari 1873, sida 1

ej sitta så nära mig, Joe; det finns tillräcklig plats på bänken ändå. Jag har den här klädningen att göra färdig och profva innan jag lägger mig. — Jaså, du syr en ny klädning åt dig och det är derföre du är så kort om hufvudet, sade Joseph i det han med en något föraktlig min betraktade det gula tyget; då vill jag bara säga att om du skall vara vid så dåligt lynue hvarje gång du får en ny klädning, hoppas jag att du ej skall komma att få många sådana sedan vi blifvit gifta. — Det är just likt dig att tala på det sättet, Joseph svarade miss Bond i högdragen ton; om du vore en gentleman, skulle du i stället intressera dig för mina klädningar och tycka att ingenting vore godt nog åt mig. — Men jag är ej någon gentleman ser du, och om du skall visa dig tvär mot mig för ett tygstyckes skull, skulle jag hellre vilja att du vore klädd hur som helst än grann som en påfogel. Miss Bond gjorde en knyck på hufvudet och fortfor ifrigt med sitt arbete. Det var ej första gången hon träffat Joseph Flood sedan den dag då hon gjorde mr Vallorys bekantskap, och under de föregående samtalen med honom: hade hon framkastat obestämda antydningar om att hon var beundrad af personer, hvilka hade högre förmåga att beundra än han egde och större ressurser att göra sitt tycke gällande. Joseph hade en svartsjuk natur och hade hastigt tagit humör öfver dessa anmärkningar. — Jag kan dock trösta mig med att det föga betyder om du tycker om min klädning eller ej, återtog flickan;